Hon stortrivs och går på Tegelsmoraveckan varje år.
Och det har börjat bra med mycket folk, populära uppträdanden och vacker väder. Sommarvädret har varit makalöst. Solen har gassat nästan varje dag och när det har regnat har det regnat på nätterna, som det ska. Och solen fortsätter att skina nu när Tegelsmoraveckan har dragit i gång.
Veckan har haft två rejäla tjuvstarter både i fredags och lördags innan det var dags för själva Tegelsmoradagen på söndagen. Den inleddes med en folkmusikgudstjänst i kyrkan.
Den nye prästen i församlingen Anders Berglund predikade och Tegelsmoras senaste riksspelmän Åsa Hogmark och David Eriksson underhöll på nyckelharpa. Gås-Andersbygdens spelmän fortsatte med uppländska låter vid Eric Sahlström-statyn alltmedan folk samlades vid kaffeborden i trädgården utanför hembygdgården i väntan på ett av dagens huvudnummer.
– Jag väntar på Jacke Sjödin, sade Daisy Larsson.
Den populäre ståupparen och UNT-kåsören skulle uppträda klockan 13.30. Det var fullsmockat på parkeringsplatserna. Det var bara en plats som gapade tom och där stod det på en skylt: ”Parkering Jacke Sjödin”. En vip-parkering, alltså. Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra, som Orwell nästan skrev. Så plötsligt dök han upp, men från ett annat håll än det väntade. Inte hade han behövt någon vip-parkering. Han slog sig ned hos Daisy Larsson och hennes dotter Ulla Jansson med maken Per-Hugo Jansson.
Jacke tyckte att han kände igen sig i Tegelsmora.
– Jag fick en déjà vu när jag kom hit. Jag tänkte, att det här har jag glömt förut, sade han.
Vad skulle han då kåsera om från scenen?
– Jag ska prata om mitt favoritämne, mig själv. Och om lyckan av att vara kåsör och kunna bli glad när jag blir förbannad, sade han.
Efter lite mer folkmusik med riksspelmännen var det så dags för Jacke att äntra scenen. Då kunde Karl-Gunnar Marklund i arrangörsstaben upplysa honom om att han hade varit där 2001, för tolv år sedan. Så fort Jacke kom i gång på scenen började hans norrländska dialekt att höras tydligare än annars. Han kommer ju från Sollefteå och han mjukade upp publiken genom att fråga hur många som hade gjort lumpen i Sollefteå. Det visade sig vara fem stycken.
– Staden Sollefteå brukar beskrivas som ett skidspår mellan två regementen. Och jag kan berätta, att numera finns bara skidspåret kvar. Solleftebor har det ändå bra. Vart de än kommer har de roligare än hemma, sade Jacke.
Underhållningen var i full gång.
Tegelsmoradagen avslutades med en konsert med den engelska multiinstrumentalisten Ray Cooper.