I träningslokalen vid Bruksskolan i Söderfors står armbrytarbord i olika varianter, de flesta för stående armbrytning och ett som man kan sitta vid. En skivstång och andra vikter finns tillgängliga och det gör också kakor och läsk som coachen Tommi Hagman just har inhandlat. Det har snart gått två år sedan han nystartade Team Classic Arms, klubben som han själv hade stora framgångar i under 1990-talet.
– Jag hoppades på att få klubben att leva upp till sitt kända rykte. Jag vill ge det jag själv inte tog vara på till ungdomarna. De är talanger allihop bara de tar till sig sporten, säger han.
Under en period på 1990-talet var klubben bäst i Sverige, berättar Tommi Hagman. Vid ett SM tog man hem hela 22 medaljer, och Tommi Hagman är själv flerfaldig både svensk och nordisk mästare i tungviktsklassen. Han minns även att han var den enda som kunde ge Magnus Samuelsson en match, innan han bytte tävlingsform till starke man. Nu vill han satsa på de ungdomar som är aktiva inom klubben.
– Vi har samma chans i dag i den här klubben som vi hade på 1990-talet. Jag tycker att vi överlag har landets bästa juniorer. Jag tror det är något genetiskt också, det är många i den här kommunen som är arbetare eller bönder och som kanske har skottat mycket snö eller skit, säger han skämtsamt.
Tävlingsmässigt har klubben varit framgångsrik sedan starten 2011. Team Classic Arms har en svensk juniormästare i 16-åriga Anton Pettersson från Månkarbo. Och vid den senaste tävlingen, Blockbrytet i Gävle i november, kammade klubben hem nio medaljer i nio starter. 14-åriga Ida Fredriksson tog en bronsmedalj i damernas nybörjarklass.
– Jag tänkte börja med fotboll eller innebandy, men började med armbrytning i stället. Det är en rolig utmaning att testa vem som är starkast, säger hon.
I kväll är det bara hon och 17-åriga Tobias Skönéus som har kommit för att träna, och trots att de inte tillhör samma viktklass övar de mot varandra. Tobias Skönéus är troligtvis den som tränar flitigast i klubben, och han berättar att han lockades hit av en lagkamrat förra sommaren.
– Jag blev förälskad i armbrytning. Kanske för att det är en sådan unik sport, det är inte så många som håller på med den, säger han.
Tidigare har det inte varit ovanligt att 30 personer dykt upp på träningarna, men under senhösten har närvaron minskat kraftigt. Kanske är det skoltrötthet, funderar Tommi Hagman. Sedan starten har han drivit klubben privat, men han hoppas nu att klubben ska kunna bli en registrerad förening innan SM i mars nästa år, vilket förutsätter att fler vuxna engagerar sig.
– Armbrytning är en sport för alla, man behöver inte vara något fenomen. Armbrytning är också show, det är underhållning.