Ett av hennes pågående projekt: "Det här är första gången som jag gör ett kors."
Det är en kylig oktobermorgon och inne i Norra Klensmedjans lokaler är det fortfarande lite småruggigt. Klensmeden Erika Galle strör på lite stenkol i ässjan för att få mer glöd. Det bildas tjock rök som ringlar sig uppåt.
Intill ässjan står ett stort järnkors uppställt. Korset pryds av en gigantisk hätta, och även små katter i järn.
– Det är ett vallonkors, ett av mina pågående projekt, säger Erika Galle och fortsätter:
– Det är första gången som jag gör ett kors. Så nu behöver jag bli klar med det så att den kommer ner i jorden innan vintern.
Erika Galle har haft sin verksamhet i smedjan sedan 2004. Själva smedjans historia är mycket längre än så. Bondsmedjan i Lövstabruk finns omtalat redan på 1500-talet, och myrmalm har brutits sedan medeltiden.
Under 1700-talet var det även Sveriges största järnbruk och då var 12 000 personer bosatta i området.
Lövstabruk var en gång ett av världens förnämsta och Sveriges största järnbruk.
Men 1719 brände ryssarna ner större delen av bruket och det var först på 1740-talet som man valde att bygga upp den smedja som hon arbetar i idag. Tidigare fanns det ytterligare tre industrismedjor i närheten, som är rivna idag.
Precis som järnbruket, har även smedyrket, en lång historia bakom sig.
– Smidet i sig har inte förändrats utan man jobbar i princip på samma sätt i dag som man gjorde förr i tiden då man började hantera järn. Det är elden, hammaren, städet och tängerna.
Intresset för smide fick hon redan på grundskolan, och sedan 16 år tillbaka driver hon eget företag i Norra Klensmedjan i Lövstabruk.
Det var redan i grundskolan som hennes intresse för smide väcktes. Ett intresse som resulterade i att hon valde att vidareutbilda sig efter gymnasiet.
– Elden har alltid fascinerat mig, att få skapa fram någonting. Ideerna trängs i huvudet, och de vill ju ut. Antingen så får man låta dem komma ut eller så får man göra något, säger Erika Galle och skrattar.
Det var inte bara på 1700-talet som Lövstabruk genomled en smärre katastrof, även våren 2020 har satt sina spår i och med coronasmittans spridning i landet.
Men även detta har bruket klarat sig igenom.
– Det har främst påverkat bussresor och sammankomster, i början av sommaren. Men ju mer tiden gick så har folk hittat nya former och nya sätt till att förhålla sig till detta. Vi har märkt att sådana här ställen som Lövstabruk har gynnats lite grann då det rör sig om sådana stora ytor. Sedan har folk kanske mejlat eller ringt mig istället för att komma hit, säger Erika Galle.