Anförda av kommunekolog Taija Lindfors, utrustad med stor kaffekorg och gott om räfsor, angrep slåtterfolket det frodiga gräset på ängarna.
Slåtter med arm- och hästkraft är inte bara miljövänligt. I Iggelbo bidrar arbetet också till att bevara den biologiska mångfalden.
– Här finns fröer kvar i marken, från tiden då det inte fanns så mycket skog runtom, säger Taija Lindfors.
De får en chans att gro när ängarna slås, blir näringsfattigare och samtidigt röjs på mer vildväxande arter som nässlor och annat som annars kväver de arrter som överlever med mindre näring.
– Dessutom är det trevligt med variation med både ängar och gammelskog, fortsätter Taija Lindfors.
Att hålla ängarna öppna gynnar dessutom de allra artrikaste stråken.
– Den största biologiska mångfalden finns i brynen, i zonen mellan skog och öppen mark, förklarar kommunekologen.
Arbetet i Iggelbo löpte väl, men ardennern Rolle, som stod för grovarbetet, fick hejdas gång på gång när Kjell Sjöström var tvungen att befria slåttermaskinen från det tjocka och regntunga gräset.
Det enda som saknas efter slåttern i Iggelbo är höhässjor, men ängarna är så skuggiga och vindskyddade att höet skulle mögla i stället för torka. Därför samlas det ihop och fraktas bort till förruttnelse. Med otidsenlig lastbilscontainer.