Slamsugning på väg
De ligger två månader efter, i pärmen prickar Robban Karlström och Micke Kyller fortfarande av juni månads abonnenter. Tvåskift räcker inte långt. Nu ska en slamsugningsbil bli två för att kön ska kunna betas av.
Det blir trångt när slambilen möter traktorer på smala vägar.
Foto: Ann Svalander
- Gasen är dödlig i högre koncentrationer. Och den är lurig, för luktsinnet bedövas redan långt innan man blir medvetslös, så man känner inte av den.
I rensgallret dyker allt det upp som trillat i en toalett och blivit borta.
- Konstiga grejer, legobitar kan man väl förstå - ungar hittar på en del - men hundralappar, gafflar, kalsonger och mobiler?
- Allt som går att spola ned har vi nog sett passera, säger Micke Kyller.
Från rensgallret pumpas slammet vidare för att renas först biologiskt och sedan kemiskt innan lakvattnet går tillbaka in i verkets reningsprocess och kommunen får ännu en skovel renat slam att täcka den uttjänta deponin vid Gatmot med. Slutprodukten är helt enkelt jord.
En kaffe senare är Robban och Micke på väg ut till kusten. Robban bor själv på Hållnäshalvön och känner småvägarna väl. Han har kört slambilen härute i tio år nu. Micke är inne på sin tredje sommar.
- Det är inte så lätt att hitta alla gånger, en del fritidskåkar ligger väldigt ensligt. Men att ta sig fram är knepigare ändå.
I fastighetsägarens avtal med kommunen står att vägen ska hållas röjd och "framkomlig för hämtningsfordon", och så ska det gå att vända. Detta villkor tummas på.
Hur Robban, som kör i dag, manövrerar den tunga tankbilen är knappt begripligt. På flera ställen är vägen inte stort mer än en gräsbevuxen stig genom en tunnel av granar, på andra strypt emellan murar.
Vid första gården i Igelhagen är det nätt att bilen fastnar när Robban tvingas ut på ängen för att backa runt. Tom väger den kring 15 ton, full nästan det dubbla.
- Visst har man suttit fast, och sjunkit, och fått vänta i timmar på bärgare, konstaterar Robban Karlström.
Det ingår i villkoren, mark som blivit vattensjuk av regn, gräs som står midjehögt, för att inte tala om vinterns snö.
- Man kan få leta brunn i blindo, må du tro. Jag som har kört här så länge nu, jag har mina riktmärken på var jag ska hitta ett lock. Det är svårare för Micke som inte fått samma rutin. Och så tillkommer ju nya ställen varje säsong.
Robban Karlström och Micke Kyller hinner med omkring 8 000 slamtömningar på ett år, men antalet har ökat stadigt med mellan 600 och 700 de sista åren.
- Folk bygger nytt eller så flyttar de ut till sina sommarstugor för att bo där permanent. Vi hinner inte med nu alls som vi ska. När Micke fått sin bil, så vi kan köra dubbelt, får vi försöka nå i kapp.
Men för att dagsverket är gjort är inte arbetsdagen slut; bilen är chaufförens ansvar, att hålla den i trim, och tanken måste tvättas ur åtminstone en gång per vecka. Tillkommer pappersjobbet: fakturaunderlag och körjournaler.
- Man planerar ju sin rutt så smidigt som det går. Jag tankar för en 10 000 kronor i veckan och soppan är dyr.
På det avsides torpet vid Slutmossen ligger brunnen långt ute på en åker. Robban rullar av den 80 meter långa slangen från tanken och Micke släpar den genom det våta gräset.
- Det är tungt, man känner det i armar och axlar om kvällen. Slangen väger. Och brunnslocken, jag har spettat upp hemmagjutna lock stora som köksbord, säger Robban.
- Men arbetet är fritt, man får se mycket av landskapet och kusten och träffa både rätt och tokigt folk.
Micke Kyller saknar inte sitt förra jobb på Karlit.
Om Robert Karlström kan nog påstås att det är han som är slamtömning i Tierps kommun. Kunde folk bara låta bli att täcka sina brunnslock med sand, gräsmattor och rabatter, parkera bilen på dem, bygga altandäck över dem, dekorera dem med väderkvarnar och betongkrukor, ja, då klagar inte heller han.
- Fast fick jag önska fritt så skulle kommunen dela ut små reflexvimplar med texten SLAM som abonnenten kunde sätt på en pinne bredvid brunnen. Tänk vad tid vi skulle spara om vi åtminstone slapp ränna runt och leta efter den!
Så jobbar vi med nyheter