Varken Lars-Gösta Hellberg eller Lennart Jansson har tidigare varit med om att ett fynd av det här slaget.
– Det här är första gången som jag själv stöter på det här i trakten, säger Lars-Gösta Hellberg, släktforskare som arbetar på Bruksarkivet i Lövstabruk.
Han förklarar att den uppländska brukshistorien dock är fylld med fall av oönskade barn som fötts i lönndom och sedan gömts undan och dödats.
– Vi har ett fall med en piga som födde ett oäkta barn på kammaren. Barnet gömdes undan i en byrålåda och hittades senare dött. Pigan dömdes till ett strängt fängelsestraff. Det finns andra fall där barn grävts ner i gödselstackar eller gömts i hus.
Det påträffade barnskelettet tror han handlar om ett oäkta barn. Han menar att tillvägagångsättet tyder på det. Utifrån de uppgifter han tagit del av samt egna erfarenheter tror han det handlar om ett barn fött någon gång på 1700-talet eller under 1800-talet första del.
Oäkta barn ansågs längre tillbaka som något skamligt i samhället. För en ensamstående kvinna var det också svårt att själv ta hand om ett barn. Under lång tid var det även straffbart, vilket gjorde att man försökte hålla dessa hemliga för den breda allmänheten.
Lennart Jansson har specialiserat sin forskning på den ort där barnskelettet påträffats.
– Det aktuella huset var under 1700- och 1800-talen ett tvåfamiljshus med en familj på nedre botten och en på övervåningen. På 1900-talet byggdes det om till enfamiljshus, säger han.
Känner du till några uppgifter om ett saknat barn i den här orten från den här tiden?
– Nej, men kartläggningar visar att det var många bruksarbetare med familjer som bodde i det här huset och andra på gatan, vissa kom från Vallonien. När man har ett mera exakt dödsdatum kan man i detalj studera döds- och begravningsböcker liksom domsböcker och utifrån detta dra slutsatser om det funnits oklarheter kring något barn.
Han berättar att husen på gatan byggdes efter rysshärjningarna 1719 och att de under flera århundraden ägdes av släkten De Geer som även ägde stålugnen på orten liksom stålbruket i Lövstabruk.
– Ett problem är att samtliga hus på gatan under lång tid hade samma fastighetsbeteckning. Det gör att det kan vara svårt att veta vilka personer som bodde i vilka hus. Jag vet däremot att det bodde många ensamstående kvinnor i de här husen, säger Lennart Jansson.