Skutskärs hamn: dioxinet kommer att saneras
97 procent av de miljögiftiga dioxiner som funnits i hamnbassängen i Skutskär kommer att ha sanerats när det pågående muddringsprojektet är avslutat. Den bedömningen gör Stora Enso i en rapport till länsstyrelsen.
- Stämmer det så ser det bra ut, kommenterar Ylva Persson, doktor i miljökemi vid Umeå Universitet.
För sju år sedan inledde Stora Enso arbetet med att muddra den svårt förorenade hamnen utanför massafabriken i Skutskär. Området har muddrats i etapper - och enligt den vattendom som företaget fick 1997 har man fram till år 2013 på sig att färdigställa alla arbeten, inklusive att täcka Östra viken i området, dit man fraktat muddrade fibersediment.
Det handlar om stora mängder sediment. På platsen för Stora Ensos anläggning har olika typer av industeriell verksamhet inom skogsindustrin pågått i mer än hundra år. I miljöprövningen uppskattades mängderna sediment till 600 000 kubikmeter.
Under 80- och 90- talen var fokus i diskussionen om massaindustrins miljö- utsläpp framför allt på kvicksilver. Krav från myndigheter och konsumenttryck ledde till att industrin upphörde med klorblekning - med mycket positiv effekt för miljön. Men resterna av gamla synder fanns kvar. Skutskärs hamnområde var en tickande miljöbomb. Och frågan var: skulle försöken att sanera bottnarna bara leda till mera oönskade utsläpp? Efter långt utredande blev slutsatsen att man skulle muddra. Det arbetet har nu pågått sedan 2000.
Enligt en rapport från Grundvattenteknik AB så fanns det för ett år sedan dygt 4 ton kvicksilver i Östra viken i hamnområdet. Under de sex år som muddringen då pågått släppte man ut cirka 7 hekto kvicksilver till hamnbassängen.
Men det är inte bara kvicksilver i sedimenten. Här finns också miljögiftet dioxin, som också i mycket små mängder har en allvarlig miljöpåverkan. Bråkdelar av milligram kanske låter försumbart, men då ska man veta att dioxinhalter oftast mäts i picogram, eller nanogram.
Dioxiner bryts inte ner utan transporteras vidare i näringskedjan från fisk till människa.
- Slutsatserna i rapporten ser lovande ut, säger Ylva Persson efter en genomläsning.
Stora Enso beräknar att det kommer att finnas 1,5 gram dioxin kvar i hamnbassängen när arbetet är klart, 43 gram kommer att ligga i sedimentmassorna i Östra viken - massor som ska täckas över och förses med ett sandfilter.
- Men man ska hålla i minnet att det finns över 500 utsläppskällor bara i Sverige, så varje tillskott av dioxiner är ett problem.
- Så fort partiklar förs ut ökar utsläppen - det är viktigt att muddermassorna verkligen ligger kvar, kommenterar Ylva Persson.
Stora Enso har tagit vattenprover och sedimentprover under vintern och våren.
I rapporten konstateras att dioxin-innehållet i sedimenten vid ett mät-tillfälle var två gånger högre än Naturvårdsverkets gränsvärde för "mindre känslig markanvändning". Det värdet handlar egentligen om förorenad industrimark. För muddring av hamnbassänger, som i Skutskär, saknas gräns- eller riktvärden.
Dioxiner bryts inte ner utan transporteras vidare i näringskedjan från fisk till människa.
Stora Enso rapporterar kvartalsvis om hamnprojektet och muddringen, men de rapporterna omfattar inte dioxin.
Det länsstyrelsen i Uppsala som begärt en mer omfattande redovisning av dioxinutsläppen.
Vatten och sedimentprover har man tagit under den senaste vintern och våren.
Så jobbar vi med nyheter