Skolavslutning i Nathanaelskyrkan
Det började, som väntat, med att alla sjöng psalm 199. Och vad vore en skolavslutning utan Den blomstertid nu kommer, för de allra flesta mera sommarvisa än kristen lovsång.
Foto: Ann Svalander
- Men jag träffar ju skolbarnen rätt mycket i mitt pedagogiska arbete ute på skolorna, där jag är med och pratar etikfrågor och värderingar, så det var inte så märkvärdigt, tyckte hon.
Prästen hade pratat om människors lika värde, och det gjorde församlingsassistenten också. Fast på sitt vis:
- Vem vill ha den här hundringen, undrade hon och viftade med en sedel.
- JAG, skrek församlingens alla barn från ettorna till åttorna.
Hon skrynklade ihop den, trampade på den - nu då?
Jo, den var förstås lika intressant ändå:
- För att den har ett värde, precis som alla ni som sitter här i dag. Oavsett hur smarta eller snygga ni är. Lova mig att inte glömma bort det...
Då hade 11-årige Emil Eriksson, som går i musikklass, redan spelat Can you feel the love tonight på sin fiol och nu sjöng F1:orna Sommarsången, påhejade av fröken - Lena Palm har hållit i sångträningen. När hon nu la handen bakom örat i en demonstrativ gest höjde sångarna volymen lydigt.
Årets kamratstödjare och årets idrottskämpar fick diplom, och massor av applåder, och åttorna fick sitt allra första betyg i ett brunt kuvert. Med biträdande rektor Marianne Erikssons ord "Vi i skolledningen är stolta över er!" i minnet gick små och stora skolbarn sedan ut till sina sommarlov.
Så jobbar vi med nyheter