UNT träffar sommarstugeägarna Jard Olsson, Jan-Åke Olsson, Leif Larsson och Mats Linde nere vid bryggorna i idyllen Snatra fritidshusområde, som består av 47 stugor och började byggas 1949. Står man vänd mot höger ser man den lilla båthamnen och utanför brer de klara havsvattnet ut sig, långt ut simmar svanar ikapp. Men vänder man sig åt andra hållet får man en chock; de två närmaste öarna liknar spökskogar, askgråa och livlösa. Som om någon eldat upp dem. Men det är skarvarnas verk, deras avföring har frätt sönder allt liv och växtlighet.
– De för ett himla liv, på morgonar och kvällar, säger Jard Olsson.
– Men det värsta är lukten, säger Leif Larsson.
Och precis då stillar sig vinden men sveper lätt över oss och en stank, som bara kan beskrivas som fiskrens som blivit kvar någon hink i flera dagar, sätter sig i näsan. De brer ut sjökortet på bordet framför oss:
– Skarvarna kom hit för 7-8 år sen och tog över den där lilla ön, Själön, sen den här lite större, Klöverharen, berättar Jan-Åke Olsson. Men de verkar bara bli flera och i år verkar de vara tusentals. Vi bara väntar på att de ska inta den här större ön, Torkeln.
– De är som en myggsvärm, säger Mats Linde.
De boar inte nära land och närmar man sig är de skygga, berättar de. Men äter upp all fisk gör de, den inplanterade gösen och öringen. De har hört att yrkesfiskaren i Hästskär börjar bli bekymrad.
Vi kryssar mellan Kanadagässens spillning på gräsmattan ner mot vattnet, men gässen är inte längre något problem, säger de. Nu är det bara skarvarna, som gör som de vill.
Vad är lösningen?
– Tillåta en omfattande skyddsjakt. Mellanskarvarna här är inte fridlysta, det är Storskarven och den håller till ute på kobbarna.
– Och om man tänker på hur man bygger här, 19 sjöbodar vid Snatra Strand och nya Karlholm sjöstad, borde man reagera och göra nåt från kommunen. Tänk om vinden går åt deras håll?
– Det är länsstyrelsen som tar besluten, men kommunen måste ligga på. Beslutar man sig för skyddsjakt tar det flera år att få bort dem.
– Vi borde inte köpa fiskespön nu, utan hagelgevär...
– Det enda som är bra är att det kommit hit fler havsörnar, skarven är byten för dem, säger Mats Linde.
Hos Älvkarleby Sportfiskeförening är man minst lika orolig för skarvens utbredning:
– När vi satte ut smolt, yngel av lax och havsöring, här i våras såg vi hur tusentals skarvar tog dem, säger Christian Johansson. Jag har aldrig sett såna mängder, det var som ett svart moln över älven.
Han anser också att skyddsjakt är enda lösningen:
– Vi fick skjuta 15 stycken, när det möjligen skulle ha 1500 för att löna sig.
Han säger att de oroar sig för framtiden, för sina jobb, som hänger på att hängivna besökare kan åka till Dalälven och Älvkarleby och fiska. Äter skarvarna upp fisken är det slut med det.
– Det är allvarligt. Fortsätter det kan det leda till att flera fiskar blir rödlistade. Kommunen borde förstå det och tänka på hur mycket man lever på fisket och vara rädd om campingen här. Skarven gör absolut ingen nytta.