Ska skiljas från sin kärlek

Efter mer än 40 års tjänstgöring i Lövstabruks kyrka är det snart dags för Birgitta Olsson att skiljas från sin stora kärlek Cahmanorgeln. I mars nästa år går hon i pension.

Birgitta Olsson  vid sin livslust Cahmanorgeln som hon tjänstgjort vid i över 40 år.

Birgitta Olsson vid sin livslust Cahmanorgeln som hon tjänstgjort vid i över 40 år.

Foto: Christer Bergström

Tierp2016-06-15 08:00

– Cahmanorgeln är verkligen min livslust. Min man som inte längre är i livet har det största hjärterummet, men sedan kommer orgeln. Jag mår som bäst när jag spelar på den. Cahmanorgeln är mitt lyckopiller, säger Birgitta Olsson när vi träffas i Lövstabruks kyrka, omsluten av den mäktiga och pampiga Cahmanorgeln.

När hon spolar livets film tillbaka och ser några sekvenser i repris reflekterar hon över minnen som ligger så nära i tiden och som hon tycker är så märkvärdiga.

– När jag var tio, elva år ville jag bli kyrkomusiker. Vid ett tillfälle ropade min pappa "kom och lyssna!". Han spelade en vinyl på skivspelaren av en orgelkonsert med just Cahmanorgeln. Och min farbror var organist i Svenska kyrkan och min faster lärare på Theresiaskolan i Forsmark. Inte kunde jag då som liten hemma i Skåne veta att jag en dag skulle hamna som kantor i Lövstabruk och tjänstgöra vid Cahmanorgeln, säger hon.

När Birgitta Olsson sedan i början av 1970-talet gick på Sköndalsinstitutet i Stockholm och utbildade sig till kantor tog kyrkoherde Karl Erik Magnusson, som då tjänstgjorde i Lövstabruk, kontakt med Sköndalsinstitutet och hörde sig efter efter en nyutexaminerad kantor.

– Jag var intresserad i allra högsta grad av tjänsten. Drömmen var ju att få spela på Cahmanorgeln, fortsätter Birgitta Olsson som fick anställning i dåvarande Österlövsta församling, nu Tierps pastorat, år 1973.

Under sin mer än 40- åriga tjänstgöring vid Cahmanorgeln har hon gjort ett otal visningar av orgeln för såväl turister som kollegor. Hon var med och intierade den internationella orgelakademin och har alltid framhållit Cahmanorgelns värde och särställning bland orglar.

– Cahmanorgeln har allt. Jag kan spela det svagaste svaga och starkaste starkt. Det är en orgel som klingar lika fint i fest och vardag, säger Birgitta Olsson som också är sångpedagog och vigd diakon.

I sommar guidar och visar hon Cahmanorgeln och när hon slutar sitt arbete nästa år hoppas hon få tillgång till kyrkans nyckel så hon kan fortsätta att spela på den.

christer.bergstrom@unt.se 018-478 13 55

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!