"Shamanen" Elon är alltid på väg

När vi kliver in i Elon Öhmans rullande hem på en parkering i Tierp möts vi av en skylt med orden ”Den här husbilen övervakas av änglar”.
Sedan får man känslan av att stå i kajutan på en gammal båt. Träpanelen är mörk och från sängloftet hänger marinblå rep. I fönstret hänger gamla flöten i form av stora färgglada glaskulor i nät.
Inte så konstigt med tanke på att Elon är gammal sjöman. Redan som barn i finländska Ingo var han en rastlös äventyrare.
– De andra ungdomarna stannade mest hemma på orten, jag kunde åka flera timmar för att gå på dans i en annan stad, säger Elon.

Han är klädd i en hemsydd väst av bäverpäls. På det lilla bordet framför honom ligger en färgglad mössa som han nyligen virkat. Han håller sig sysselsatt i husbilen på kvällarna, måste alltid ha något att göra.
När Elon var 15 år kallade havet och han gav sig av till sjöss. Han seglade jorden runt flera varv.
– Det gjorde gott för min upptäckarådra att ständigt se nya länder, nya hamnar.
Efter tio år på havet träffade Elon en svensk tjej och gick i land.
– Det var jäkligt svårt. Jag jobbade som reparatör på ett sjukhus och fick klaustrofobiska känslor av att allt stod stilla. Jag började som långtradarchaufför i stället för att få lite rörelse.
I ett hus i Hallstavik fann han snart lugnet med sin fru och sina tre barn. Han fick ro att ägna sig åt sina intressen, jakt, segling och yankeebilar.

Men efter något år drabbades han av svåra migränattacker. Han klarade inte av att en katt tassade över golvet, ännu mindre tre små livliga barn. För barnens bästa gick de därför skilda vägar och Elon började arbeta med sig själv.
– Jag gjorde en ordentlig resa in i mig själv. Jag analyserade allt jag gjorde, sade och hur jag reagerade på olika saker. In i detalj undersökte jag vad jag blev glad och ledsen över.
Så småningom kunde barnen flytta tillbaka och det var ”den lyckligaste dagen” i Elons liv. 
Under den analyserande perioden upptäckte Elon att han kan hela människor, djur och natur. Själv tycker han inte att det är så konstigt som det kan låta.
– Alla lägger vi ju automatiskt handen där det gör ont.
Han väljer att kalla sig shaman, ”mest för att folk behöver ett ord för flummiga kufar som mig”.
Han utför sin healing främst på vänner och bekanta. Ibland deltar han vid kurser, men han tar aldrig betalt.
– Jag får ju tillbaka deras tacksamhet och glädje. Någon har bakat bröd åt mig, någon annan har betalat bensinpengar eller erbjudit sig att städa min husbil, säger Elon.

Husbilen, ja. Den har han för frihetens skull. Lägenheten i Söderfors sover han i högst en månad om året.
– Jag har den för att samhället tycker att jag behöver en fast adress. Min riktiga fasta punkt är jag själv.
Han sover på olika platser varje natt. Oftast på gården hos sina barn, vänner och bekanta. Ibland parkerar han vid barnens sommarställe. Han ser lycklig ut när han beskriver hur det är att komma dit, sätta sig på en sten med en kopp kaffe i handen och se hästarna i hagen komma emot honom.
– När jag hamnar på ålderdomshem, vilket jag i och för sig tror att jag aldrig gör, vill jag inte känna att jag ångrar något.