Sandra Kinley om konflikten i Söderfors
Hela hösten har kyrkoherden Sandra Kinley blivit hudflängd av medlemmar i Söderfors församling. Nu ger hon för första gången sin syn på det som hänt och säger: "Man behövde en syndabock för att flytta fokus från de verkliga problemen."
Foto: Nina Leijonhufvud
Sandra Kinley hade sökt tjänsten som kyrkoherde i Söderfors och nu var hon på väg till anställningsintervjun. Och hon var lika glad efteråt, när hon hade träffat kyrkorådet och personalen.
I november år 2004 började hon sitt nya jobb.
-Tillsammans skulle vi bygga något bra. Jag visste att ekonomin var dålig, för det hade den varit i många år. Men i samarbete med kyrkorådet och församlingen hoppades jag med små medel få församlingen att blomstra. Genom att planera långsiktigt skulle pengarna kunna användas bättre.
Vad ville du göra?
- Hålla kyrkan öppen, bokstavligen. Kyrkan ska vara en oas, en rastplats. Den som är ledsen i Söderfors har ingenstans att ta vägen och det finns många problem bakom de välputsade fasaderna. Men kyrkorådet sa nej.
Hon ville utöka diakonin, det sociala arbetet, engagera församlingsborna och skapa ett diakonalt centrum.
- Det finns många som far illa i Söderfors, som inte ens har mat till julen, och jag hade stöd hos syföreningen som förstod behovet av diakoni.
Hon ville förstå bruksandan och lärde sig snabbt vad den innebär. Den goda bruksandan, menar hon, står för entreprenörsanda, hederlighet, en vilja att göra ett bra jobb.
- Avarten präglas av att tänka i "vi och dom", en inlärd hjälplöshet, någon annan ska ta ansvar. En informell kultur som kan sammanfattas med orden: "Så här har vi alltid gjort".
- Fördelningen av rollerna i församlingen ser ut så här enligt kyrkoordningen: Kyrkorådet ska styra och kyrkoherden leda församlingen. Kyrkorådet bestämmer vad som ska göras och kyrkoherden bestämmer hur det ska göras. Blandar man ihop detta blir det problem.
- Under den här hösten har jag blivit kontaktad av många präster som känt igen de problem som jag stött på. Det är som ett inbyggt systemfel i vissa församlingar och leder till förvirring och ineffektivitet.
- Om kyrkorådet hade insett vem som ska göra vad och varför, då hade man kunnat ta till vara min kompetens bättre.
I Söderfors vill man göra som man alltid har gjort, säger du. Vilka konsekvenser får det?
- I det ryms en ovilja att se vilka följder dåliga beslut får, eller vilka följder det får att inte ta beslut. Det har lett till att ekonomin är usel.
- Söderfors är ett geografiskt slutet samhälle och får inte på ett naturligt sätt intryck från andra församlingar. Arbetslagen är väldigt små och detta förhindrar utveckling och förändring. Som arbetsgivare kan man inte tillåta stagnation. När samhället förändras måste den hålla sig á jour.
Sandra Kinley berättar att hon bjöd in folk från stiftet för att tillsammans med församlingen diskutera organisation, ekonomi och framtid.
- Men det ledde ingenstans.
- Det är ingen skam att hamna på obestånd, men det är en skam att inte vilja ta tag i det. Det är en skyldighet vi har mot dem som betalar medlemskap i kyrkan.
Sandra Kinley tycker det är bra att biskop Ragnar Persenius bestämt att Söderfors från och med år 2009 åter ska gå upp i Tierps församling.
- Det är ett tydligt besked. Om en församling sköts dåligt kan den upplösas.
Det har fällts många hårda domar över dig under hösten. Kan du kommentera dessa exempel?
"Hon är auktoritär"
- Det är skillnad på auktoritet och att vara auktoritär. Att ha auktoritet är att vara medveten om vilket uppdrag man har och stå för det.
"Hon lyssnar inte"
- Lyssnande förutsätter ett samtal. Det har varit svårt att få till stånd sådana med dem som hellre pratat om mig än med mig.
"Hon talar inte med de anställda utan delar ut lappar med order."
- Jag är angelägen om att viss information är skriftlig, att alla får samma information samtidigt. När jag började i Söderfors hade de anställda inga egna postfack.
- Alla nedsättande omdömen är ett sätt att demonisera mig. En kvinnlig kyrkoherde tar plats, speciellt på en bruksort med patriarkala värderingar. Jag har känt av glastaket, vad en kompetent kvinna tillåts göra och inte.
Du är utbildad psykolog med speciell kunskap om problem på arbetsplatsen, mobbning och kränkningar, och har en magisterexamen i kyrkligt ledarskap. Hur har detta hjälpt dig?
- Det har gett mig redskap att förstå det som hände.
- Jag har lärt mig mycket och bitterheten har inte slagit rot i mig. Jag känner tacksamhet mot de församlingsbor i Söderfors som visat mig gästfrihet och mot alla dem som ringt och förmedlat hopp. Och jag känner en stor glädje över att stiftet vill ta till vara min kompetens de närmaste två åren. Jag ser fram emot att få arbeta med Gunnar Sjöberg, utvecklingschef på stiftet.
Ledsen?
- Självklart känner jag en stor sorg och besvikelse över att vi inte kunde arbeta tillsammans för en bra framtid i Söderfors. Och jag känner en sorg över att det som hänt har tillfogat Svenska kyrkan skada.
Så jobbar vi med nyheter