För Karl-Gustav Hansson handlar samlandet i första hand inte om prylar, utan om att hitta ny kunskap. Det skaffar han sig genom upplevelser och möten med andra människor.
– Du behöver inte ha en massa saker för att vara en samlare. Det handlar snarare om att ha en inneboende nyfikenhet, alla föremål har en historia om man börjar fundera.
Han tar oss med på en rundtur i villan i Örbyhus där det finns otaliga föremål att titta på, och han är en fena på att berätta om dem.
– Det här guldmärket kommer från den före detta sängfabriken här i Örbyhus. Fabriken tillverkade märkligt nog sängar till Etiopiens kejsare Haile Sellassies privata sjukhus och varje säng märktes med ett guldmärke
Hans största intresse är böcker. Redan som sjuåring ropade han in två skottkärror fulla med böcker från brukspatronens hem i Graninge bruk i västra Ångermanland där han växte upp.
– Det började när jag var fem år och låg isolerad på sjukhus i ett par veckor. En snäll sjuksyster lärde mig att läsa, vilket satte i gång det hela, berättar han.
På en hylla i hans arbetsrum står äldre leksaker uppradade. Förtjust vrider han upp en cyklande anka med en propellermössa på huvudet, antagligen tillverkad på 1940-talet, och låter den fara i väg över golvet.
– Den där hittade jag på en loppis och tänkte direkt att det var något för Karl-Gustaf, säger hustrun Maj-Britt som tittar in i rummet. Hon har själv en imponerande samling böcker om stickning, men låter sin make stå för resten av sakletandet.
– Det räcker med en samlare i familjen, konstaterar hon med ett leende.
Just nu är Karl-Gustaf Hansson inne på medicinska föremål och han föreläser för olika organisationer på temat åderlåtning, blodiglar och koppning.
– Mammas farmor var jordemor på bruket och jag har kvar en del av hennes saker, säger han och visar upp ett gammalt barnmorskestetoskop i trä samt en svart liten stav, en ”fispip”, som är över hundra år gammal.
– Den här är väldigt bra att ha om man har ett barn med kolik, sådana finns att köpa på apotek än i dag, säger han.
Karl-Gustav Hansson säger att han inte främst samlar för sin egen skull, utan för att kunna dela med sig av berättelser och kunskap. Själv är han hela tiden på jakt efter nya områden att intressera sig för.
– Jag tror i princip att man föds till samlare. När jag stöter på ett udda föremål kan jag inte låta bli att ta reda på mer, jag har lätt för att bli uppslukad.