Hur förvaltas varg och lodjur i Sverige och EU, vad påverkar dessa djurstammars tillväxt, hur viktig är genetiken, möjliggör varg och lo en biologisk mångfald och kan jakten överleva rovdjuren?
Det var några kärnfrågor som luftades när Svenska Jägareförbundet och ett antal lokala jaktvårdskretsar ordnade debatt om lo och varg i Norduppland på torsdagskvällen. I panelen ingick förutom en representant för jägarleden talespersoner för Naturvårdsverket, länsstyrelsen i Uppsala, en ledande vargforskare och en person från Världsnaturfonden. Som debattmoderator fungerade Lars-Peter Hållstrand, van mötesledare som ordförande i Tierps kommunfullmäktige.
Mats Olsson, ordförande i Hållnäs-Österlövsta jaktvårdskrets, inledde för arrangörerna med att beklaga att många avstått från att komma.
– Det här ämnet är kontroversiellt, det har vi märkt av att affischerna har rivits ned. Och vi har fått signaler om att många som brukar delta i diskussionen valt att inte komma. De säger att de tröttnat på rovdjurspolitiken, känner uppgivenhet och vanmakt, sa han inför 50-talet åhörare i Berggården i Fagerviken.
Därefter tog moderator Hållstrand till orda.
– Jag tror på demokratin och då måste vi prata med varandra. Min förhoppning är att vi med den här kvällen ska skaffa nya synpunkter och argument och jag ser fram mot en saklig debatt utan påhopp.
Debatt, eller snarare en bred och lugn diskussion blev det också kring de formulerade kärnfrågorna.
Kvällen hettade till när Olof Liberg, viltforskare och forskningsledare vid SLU:s forskningsstation i Grimsö, tog till orda mot tidigare inlägg om att naturvetare och räknenissar styr rovdjurspolitiken.
– Jag har hört att det här är naturvetarnas lekstuga. Men det är ingen lekstuga, det är ett ord som inte hör hemma i debatten. Det här är blodigt allvar. Det finns två sidor, en part som kräver på relativt höga stammar och den andra parten, de som drabbas av rovdjursangrepp.
– Mitt emellan sitter vi naturvetare, men det finns inga absoluta svar. Enligt Olof Liberg kan forskarna bara bidra med att säga vilka konsekvenser olika lösningar får och för att hitta vägar till balans mellan konsekvenser och vilka kostnader vi är beredda att betala.
Och på direkt fråga om vargens eventuella framtid på trakten, svarade Lennart Nordvarg, ansvarig för Uppsala läns rovdjursförvaltning i egenskap av chef för länsstyrelsens naturmiljöenhet:
– Jag har svårt att se ett vargrevir på Hållnäshalvön, särskilt med tanke på vad ni själva säger om att bytesdjuren minskar. Jag tror inte att det kommer att bli någon vargetablering här.