– Vi vill vara en öppen famn för människor som i många fall är utlämnade till lagar och myndigheter som inte alls är medmänskliga, säger Helena Lindgren.
Helena och Viljo Lindgren, själva romer, kom från Finland för tolv år sedan och har bott i Tierp sedan 2003. Paret var redan i Finland djupt engagerade i att stötta utsatta människor och det fortsatte de med i Söderfors pingstförsamling.
– Det finns så många trasiga människor och vart ska de känna sig välkomna om inte i en kristen församling och gemenskap, säger Helena Lindgren som minns väl den första kontakten med rumänska romer i Tierp för sex år sedan.
– Det var flera familjer som satt och tiggde utanför Lidl. De hade inte haft någonstans att bo på länge när vi bjöd in dem till pingstkyrkan i Söderfors. De bodde kvar i nio månader medan församlingen stöttade. Nu lever samtliga familjer en vanlig tillvaro i Sverige med jobb och riktiga boenden, säger Helena Lindgren som under de senaste åren har fått se så många sådana exempel.
– Jag ser de här utsatta människorna som orensade fiskar, de bär på tunga ryggsäckar som behöver lyftas av och rensas, när det är gjort har de alla möjligheter att leva goda liv. Och det är de kristna församlingarnas uppgift att ha sina dörrar öppna för dem, menar hon.
När UNT möter Helena och Viljo Lindgren är de på besök i Korskyrkans lokaler i Östervåla där församlingen tillsammans med paret Lindgren engagerat sig i romska familjen Maradin som består av paret Tibi och Mona-Lisa samt barnen Narcis, sex år, Daniel, ett år och tre veckor gamla Märta.
Församlingsmedlemmar i Korskyrkan har hjälpt familjen med bland annat en lägenhet, möbler och kläder. Innan de hamnade i Östervåla bodde familjen i ett rivningshus med utslagna fönster utan vare sig el eller vatten.
Familjen Maradins situation är på många sätt typisk för en romsk familj som kommer till Sverige. Otrygga och utan egentliga rättigheter är de utlämnade till godhjärtade människor för sin överlevnad.
– Så länge inte någon av dem har papper från en arbetsgivare om ett fast jobb har de inte rätt till vare sig föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag eller socialbidrag, säger Viljo Lindgren.
Mona-Lisa Maradins ögon är både lyckliga och sorgsna på samma gång där hon sitter i Korskyrkans serveringssal med tre veckor gamla Märta sovande i knät.
– Det svåraste är rädslan, känslan att någon när som helst kan komma och säga åt oss att lämna lägenheten, eller att lämna landet. Vi har varit på flykt så länge, säger hon och stryker dottern över kinden.
Familjen kom till Sverige i maj, på flykt undan förtryck och trakasserier i ”hemlandet” Rumänien där det romska folket behandlas som andra klassens medborgare. Sedan Tibi och Mona-Lisa Maradin kom till Sverige har de fått se hur ett riktigt liv kan levas och nu är deras dröm att kunna stanna och bygga upp en framtid för sig och sina barn i Östervåla.
– Vi vill bara göra rätt för oss, ha ett jobb och få leva på riktigt. Det är vår dröm, säger Tibi Maradin.