1. Vem är du, hur hamnade du i skolan – och i Skärplinge?
– Att växa upp i en familj med pedagoger danar en person. Så att det skulle bli något arbete med människor stod klart tidigt. Jag utbildade mig först till socionom och jobbade med socialt arbete i tio år. Var därefter lärare på folkhögskola i 14 år och har varit rektor på olika skolor i Västerås och Enköping de senaste tio. Jag är född i Karlholm och gick mina första skolår i Månkarbo, så det här är min trakt.
2. Hur ser du på dina nya skolor och nytt uppdrag?
– Jag åkte runt och tjuvkikade innan jag började, så jag visste att lokalförutsättningarna och omgivningarna är jätte-fina. Det ger bra möjligheter och märks på hur lärarna jobbar. De använder miljön runt skolorna. Det är inte alla elever som kommer bäst till sin rätt genom att sitta i rad i skolbänkar. Lärarna visar genuint intresse för varje enskild individ. Det känns som att jag kommit till skolor med hög kvalitet. Och det är spännande och ska bli roligt att arbeta i ett mindre skolområde och en kommun med liten skolförvaltning, efter att ha varit i både en stor och en mellanstor kommun där beslutsvägarna är längre och trögare.
3. Hur är det då med behörighet och legitimationskrav?
– Inriktningen med att ha legitimerade lärare kan man inte säga emot, även om frågan är lite akademisk för mig. I ett längre perspektiv ställer det hos oss höga krav på lärare med breda ämneskombinationer, eftersom det här är små skolor och på Ol Anders ett litet högstadium. Lärarnas förmåga och lämplighet i klassrummet är det mest betydelse-fulla och det finns lärare utan behörighet som också gör ett fantastiskt jobb.
4. ...och möjligheten att kunna rekrytera bra lärare i framtiden?
– Det är viktigt att vi får dem att förstå att det kan vara värt att pendla till så bra arbetsmiljö på sådana här mindre orter och att vi har möjlighet att leverera bra skolresultat.
5. Eleverna då, vad är de bra på i dag?
– Jag har umgåtts en hel del med finska rektorer. De avundas våra kommunikativa, frimodiga och entreprenöriella elever, som uttrycker vilja och intresse och vågar visa att de är värda något. Finska skolor kan visa bättre resultat enligt Pisa-undersökningarna och det är ett hårt tryck på finska elever. Vi kan nog öka trycket en del.
– Vi ska vara skola och leverera skola, vara duktiga på att möta alla elever och föräldrar och få dem att förstå att gå i skolan är på allvar. Det är viktigt att ha med föräldrarna. De överför inställningar till skolan på sina barn.
6. Hur kan skolan matcha nya kunskapskanaler och källor till information eller desinformation?
– Det går inte att jobba som lärare på ett kliniskt sätt. Som lärare är man verkmästare och måste använda alla verktyg i rummet, inklusive sig själv.
– Det är en annan match i dag både för pedagoger och familjer. Med internet krävs helt andra källkritiska färdigheter och det är ett kravfyllt samhälle, men som också ger fantastiska möjligheter.
– Avstånd är inga hinder, med exempelvis skype kan vi ha klassrumssamarbeten med hela världen.
7. Men du värdesätter även andra lärmiljöer än klassrummet..?
– Ja, jag har arbetat mycket med grupp- och personutveckling med naturen som instrument och med experiential learning i USA. Utomhuspedagogik har sina rötter där och ska man leta efter min pedagogiska rot så är det där. Därför är det jättekul att naturskolan i Tierp finns i mitt rektorsområde. Det är även värdefullt att kulturskolan kommer ut och träffar eleverna på respektive skola och i anslutning till skoldagen. Det ger dem ett helt annat genomslag.
anders.badner@unt.se