Barbro och Nils Öman har länge bott i närheten av den stora slättsjön och upplevde flygets attacker mot holmen som än i dag kallas för ”Bombmålet” av närboende. De är engagerade i sjöns framtid och delar Vattenrådets åsikt om att miltärskrotet i sjön måste bort.
Prickskjutningen mot holmen började redan i slutet på 1940-talet. Då använde man plan som köpts från amerikanerna, bland annat J-34 Hawker Hunter. 1953 togs Saab 29 Tunnan i bruk och följdes av Lansen och Draken.
Följden av skjutandet blev att det finns tonvis med militärskrot på sjöbottnen och troligen också en och annan blindgångare som kan explodera om den till exempel hamnar i ett fiskenät.
Planen kom alltid från sydväst, sänkte sig ner över sjön och sköt mot holmen där det ibland fanns timmerstockar som övningsmål. Men ofta slog skotten ner i vattnet där tomhylsorna från planen hamnade.
– Man övade nästan varje dag, även på vintern. Om isen var tjock hände det att skott som missade holmen studsade på isen utan att explodera, säger Nils Öman.
– Vi pojkar brukade åka spark och leta efter hylsor och ibland fann vi skott som av någon anledning inte exploderat. Det konstiga var att jag inte kan minnas att man varnade befolkningen eller avlyste en zon runt holmen.
– Men fiskare höll sig på behörigt avstånd från holmen. Planen bara kom och sköt och försvann. Tre varv brukade de flyga in över holmen och skjuta och så var det ingenting mer med det.
Ortsbefolkningen fann sig hela tiden i övningarna och klagade aldrig. Och ingen talade högt om dem med utomstående. Man var solidarisk med militären.
Tidsandan var det kalla krigets och man menade att flygövningarna behövdes. Med tiden blev flygplanen också en vana för ortsborna.
– Far och mor tyckte nog det var riktigt att öva skarpskytte mot holmen, trots det fasansfulla oljudet, säger Nils Öman.
Barbro Öman minns hur det var att ha småbarn med sig under tröskningen vid Gäddviken. Magdalena föddes 1964:
– När planen vrålande flög in och det började smälla fick jag avbryta tröskningen och springa och se om flickan vaknat av larmet.
Just den sommaren var för övrigt Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov på besök i Sverige och rodde Harpsundsekan med statsminister Tage Erlander på aktertoften.
Dåtidens överljudsplan förbrukade 4 000 liter bränsle vid varje övning, tankningen ägde rum i Uppsala.
År 1951 kolliderade två plan över sjön i samband med en skjutövning. Det ena planet slog ner i Svina, det andra på Nolmyralandet. En av piloterna omkom vid kollisionen, den andre hann skjuta ut sig och räddades.
Olycksorsaken var ett manöverfel av en av piloterna. I början på 1990-talet återfanns fler delar av planet i Nolmyra, bland annat motorn som var djupt nerborrad i en mosse.
– De här planen gjorde en bra bit över tusen kilometer i timmen redan i början på 1950-talet. Över Tämnaren kunde de dra ner på farten till ungefär 300 kilometer i timmen och gick rätt lågt över sjön för att kunna sikta in sig, säger Nils Öman.
Fotnot: Tämnaren är Upplands största insjö undantaget Mälaren.