Protester mot flyttad gravsten
Sonen är begravd inne i kyrkan. Men föräldrarnas sten är förflyttad utanför kyrkogårdsmuren. Kränkande, anser de efterlevande.
- Utanför kyrkogårdsmuren begravdes förr i världen bara folk som tog livet av sig, säger Lars-Erik Löfström, som 300 år senare fortfarande brukar Anders Perssons gård i Kärven.
Stenen har flyttats förr
Ett tjugotal i släkten, alla boende i trakten, har nu författat en skrivelse till kyrkorådet med begäran om en förklaring. De kräver att gravstenen snarast flyttas tillbaka. De skriver att de känner sig kränkta över att gravstenen på
detta sätt flyttats:
- Med sorg har vi också kunnat konstatera att en del skador skett på monumentet i samband med flytten.
De har bilder på gravstenen, tagna både före och efter flytten, som de upplever som ?vanhedrande?.
Ordföranden i Österlövsta kyrkoråd, Greta Pettersson, säger att man avvaktar länsstyrelsens uttalande.
- Den här stenen har flyttats flera gånger förut, säger Pettersson. Orsaken till att den flyttades var att det inte var något bra ställe där den låg.
Där låg den platt och när det kom vatten rann detta inte av och vattnet frös till is.
På det nya stället ligger stenen något lutad.
I brevet påpekas att en stor del av Hållnäs sockeninvånare kan räkna sina anor från Anders och hans hustru Elin Persdotter i Kärven. En av dem är biskopen i Lund, Christina Odenberg.
Perssons kom från Kärven
Det var när man för några år sedan började släktforska som man kom fram till att den magnifika gravstenen måste tillhöra anfadern Anders Persson. Allting stämde, datum och årtal. Att Anders Persson och hans hustru hamnade på kyrkogården i Österlövsta och inte i hemsocknen måste ha berott på att sonen var präst i Österlövsta. Men till sin hemsocken Hållnäs skänkte Anders Persson före sin död de stora ljusarmar av mässing som sitter på en av kyrkans väggar, nära predikstolen. Hans hustru skänkte de båda halvmeterhöga mässingsljusstakar som brukar stå vid altaret.
Men en familj som skänker sådana klenoder hamnar 300 år senare utanför kyrkogårdsmuren.
Så jobbar vi med nyheter