För några dagar sedan var Kanar Alkass, forskare och expert på Rättsmedicinalverket, klar med kol 14-analysen av det barnskelett som hittades på en vind i ett hus i Åkerby i Skärplingetrakten i slutet av augusti.
Analysen innebär mänskliga kvarlevor åldersbestäms med hjälp av en teknisk analys i laboratoriemiljö av den radioaktiva kolisotopen 14C. Den tas upp och lagras hos människor så länge man lever. I samband med ett dödsfall avbryts lagringen.
– Utifrån den kol 14-analys som gjorts kan vi se att barnet levde någon gång mellan slutet av 1700-talet och slutet av 1800-talet och att det var ett barn som är ett eller två år. Vi kan dock inte vara mera exakta på tidpunkten än så i det här fallet, säger Kanar Alkass.
Varför kan ni inte vara mera exakta än att ange ett tidsspann på 100 år?
– Vi har mätt kolhalten i skelettet och analyserat den uppgiften mot lagrade uppgifter om kolhalten i atmosfären över lång tid. Dessa har under lång tid varit väldigt stabila, vilket gör att vi inte kan vara mera exakta i vår bedömning att skelettet är från den här tidsperioden, förklarar Kanar Alkass.
Hon berättar vidare att från 1955 och till 1963 steg kolhalterna i atmosfären rejält på grund av de många ytprovsprängningar av kärnvapen som då genomfördes. De här åren brukar i Kol 14-forskningen benämnas för bombpulskurvan.
– Hade det här handlat om ett barnskelett från runt 1955 eller senare hade vi troligen kunnat vara mera exakta. Då hade vi utifrån bombpulskurvan, med en felmarginal på plus minus 1,5 år, kunnat fastställa hur gammalt det här skelettet var, förklarar Kanar Alkass.
Kanar Alkass har nu lämnat ett utlåtande med sin bedömning till den ansvariga rättsläkaren som i sin tur kommer att hantera ärendet vidare med åklagare och polis.
Hos polis och åklagare har man rubricerat händelsen med det hittade barnskelettet som ett misstänkt mord.
Hos polisen fortsätter förundersökningen enligt presstalespersonen Jonas Eronen.
– Det här är ett ovanligt och sorgligt ärende som fortsatt är ett polisiärt ärende. Vi kommer nu att göra en bedömning av de nya uppgifterna om skelettet och om vi ska jobba vidare med det eller om ärendet ska lämnas över till någon annan för olika åtgärder som exempelvis en historisk undersökning eller att hitta efterlevande, säger Jonas Eronen.