Pojkarna som gjorde oss snällare

Året var 1933. Arbetslösheten var stor, främst bland de unga. Söderfors kommun beslutade sig för att genomföra en ovanlig arbetsmarknadsinsats. 14 pojkar från kommunen erbjöds att gå en hushållskurs. Där skulle de lära sig att baka, laga mat och sköta ett hushåll. Tanken var att de skulle arbeta hemma hos Stockholmsfruar. Sigge Eriksson och Rune Lövgren var två av pojkarna som nappade på erbjudandet. De befann sig bägge i tonåren och blev snart vänner. Men i stället för att söka arbete hos fruar i Stockholm frågade de Stora Kopparberg om de fick låna bagarstugan i Söderfors. Med ett startkapital på 50 kronor började de baka limpor, som de cyklade runt och sålde på orten. Snart satte de även i gång med pepparkaksbak.

Pepparkakorna höll längre än brödet och blev snabbt populära tack vare sin goda smak. Verksamheten växte och bageristugan blev för trång. 1944 flyttade därför Pricks till Tierp. Namnet, som Sigge Eriksson och Rune Lövgren myntade redan vid starten 1933, kom sig av att pepparkaksformen liknande en måltavla till formen. Och pepparkakorna var - förstås - enligt Sigge Eriksson och Rune Lövgren "mitt i prick".
De två företagsledarna var ovanliga. De höll gående möten på fabriksgolvet varje morgon och lade stor vikt vid att de anställda skulle trivas. På vintern delades vitaminpiller ut till personalen som även erbjöds bra lånevillkor och gratis läkarbesök.

En annan sak som Sigge Eriksson och Rune Lövgren satsade mycket på var marknadsföring. 1961 anställdes en marknadschef - en befattning som över huvud taget inte existerat inom svenskt näringsliv tidigare. Idéerna var ofta nyskapande och kreativa, förpackningarna lekfulla och färgglada. En gång blåste man upp en enorm reklamballong på torget i Tierp. I en tävling kunde man vinna en bil och i en annan fick den folkkäre programledaren Pekka Langer vara affischnamn. Bussarna med Pricks logga var ett annat smart knep.

Bland Pricks omfattande arkiv som nyligen skänktes till föreningen Näringslivsarkiv i Uppsala län finns otaliga affischer, fotografier och förpackningar från företagsstarten och framåt. "Snäll utan smäll blir varenda grabb som äter Pricks goda pepparkakor", heter det i en reklam från 1950-talet. Lite senare marknadsfördes "frukostpepparkakan". Pricks tipsade om hur barnens sura morgonminer skulle tina med lite pepparkaka i filmjölken...

Pepparkakorna förblev företagets viktigaste varumärke, men otaliga andra kaksorter bakades på Pricks. Några exempel är kalaskringlor, kubb, månkakor, mandelkransar, finskorpor, rulltårta, salta kex, muffins... eller de lite mer originella sorterna som "pricko-rico", "prickosin" och "prickador". Pricks lanserade även sina produkter utomlands - kakor skickades till och med på export till Ghana.
När Sigge Eriksson och Rune Lövgren ville dra sig tillbaka 1968, såldes Pricks till Pepsi Cola. Därefter skiftade ägarna flera gånger.

Nu är det tre år sedan pepparkaksdoften försvann från Tierp. Men än lever minnet av det kvar bland Tierpsborna. En av dem är Yvonne Carlsson som arbetade på företaget i 28 år.
Hon började som kakplockare vid löpande banden. 1982 blev hon befordrad till arbetsledare.
I december 2004 var hon med och bakade de sista kakorna - kolakakor - och stängde sedan av ugnen på linje två. Företaget hade då 30 anställda, tre ugnslinjer och en produktionsvolym på 1 800 ton, varav 530 ton var pepparkakor.
- Jag tycker fortfarande det är svårt att gå förbi fabriken, samtidigt kan jag inte låta bli... Det är något som drar. Kanske är det minnet. Hur många steg har man inte tagit därinne?

Fotnot: Vill du veta mer om Pricks? Föreningen Näringslivsarkiv i Uppsala län har tagit hand om företagets arkiv. Materialet, totalt 22 hyllmeter, är tillgängligt för allmänheten.

Pojkarna som gjorde oss snällare

Nu ska den gamla kakfabriken i Tierp ersättas med bostäder. UNT har grävt i Pricks pepparkaksdoftande arkiv och berättar den osannolika historien om hur två tonåriga pojkar från Söderfors skrev in sig i den svenska industrihistorien.