I fjol sökte de Tierps kommuns kulturstipendium för att mera systematiskt kunna samla och sammanställa gamla visor och melodier.
Sedan dess har de hittat närmare 100 stycken.
– Vi har plöjt igenom Dialekt- och folkminnesarkivet och Vitterhetsakademiens arkiv. Det som nu återstår för oss är att söka upp människor på fältet. Kanske har någon ärvt en gammal vissamling eller varför inte lärt sig någon visa med melodi och allt av någon anhörig eller granne som sedan länge är borta, säger Maria Hallengren.
På bordet framför sig har de gamla vissamlingar liggande men också elektroniska hjälpmedel som bärbar dator och surfplatta:
– Åtskilliga traderande visor och melodier återkommer där exempelvis delar av texten skiljer sig något åt mellan orterna. När vi får napp kan vi jämföra, säger Maria Hallengren.
Hon och Maria Larsson känner varandra genom folkmusiken sedan många år och spelar och sjunger offentligt tillsammans.
De berättar att för snart 100 år sedan gjorde baron de Geer på Leufstabruk en framsynt insats när han en sommar upplät herrgården för spelmän från bygden och engagerade Gunnar Norlén att tecknade ner deras låtar.
En annan betydelsefull person var Bengt Hesselman, språkforskare i Uppsala, som cyklade runt i Hållnästrakten och räddade gamla visor åt framtiden.
– Alla bodelningar som sedan dess gjorts här omkring har nog skingrat en hel del av den folkliga visskatten.
– Men som vi ser det finns det fortfarande möjligheter att hitta unika texter och melodier, säger Maria Larsson, som själv samlat sådana efter bland andra sin farmor sedan slutet på 1990-talet.