På nattpatrull mot båttjuvar
Man kan tro att ett besök hos nattvakten i Karlholms hamn ska dofta termoskaffe men Thomas Löfgren och Lars Back har lightsaft och frukt i systemkassen de haft med sig in från ön.
— Vi fikade just innan vi for från Stångharen, säger Thomas.
Det är han som har båtplats i hamnen. Fast just nu bor han med familjen i stugan ute på ön. Svärfar Lars har hälsat på och blir sällskap i vaktstugan i natt när Thomas gör sitt årliga pass. Tiden rinner undan lite snabbare. Och det är inte första gången de två tar vakten tillsammans.
— Men i fjol gick jag ensam, det var längre fram på hösten då.
Ända sedan 1988 har medlemmarna i Karlholms motorbåtsklubb gått vakt varje natt säsongen lång. Det blev snart känt och redan fyra år senare noteras i styrelseprotokollen att "inga båtstölder inträffat".
Mer lyrik än brott
Thomas Löfgren väntar sig inte heller att någonting ska hända. I loggboken på bordet i stugan står infört från en tidigare vakt: "Tropisk natt och solen steg över vårt grund 03.50." De lyriska anteckningarna är mer frekventa än de om "en mörk bil" som försvunnit från hamnområdet "med en dj...a fart".
— Men man sitter ju och kikar och får man syn på nåt, ja vad fasiken, man lär väl kliva ut och visa sig. Och man känner ju igen de flesta här, så mest blir det att man står och snackar en stund.
Så går Thomas och svärfar första rundan. Ficklampan tar de med sig. Förutom i hamnen är det skumt och nedsläckt nu. Förbi Vita magasinet, där blomkrukorna ska ses till, och vänster ner till scoutstugan.
Men den har väl inte ni med att göra?
— Inte ett dugg, men när vi ändå går varvet så ... villorna här omkring har det också jäkligt förspänt.
Längs med den oändligt långa raden båthus. Ett är inte bommat med sitt hänglås, Thomas kollar att det är okej. Gräset blir allt fuktigare, högre. Nässlor. Inte en katt. Jo, där en kisse som smiter platt och randig in i buskarna. Annars inget.
Upp på vägen förbi båtbutiken, över Tämnarån på nya bron och ner igen till vänster på andra sidan ån mot reningsverket. Här syns båthusen från motsatt håll. Knappast något rör sig, bara små små mikrogrodor hoppar kors och tvärs och skräddare som har sin studsmatta på vattenspegeln.
— Jag har ju tur i år, med vädret, och att jag får gå en helg. Det kan bli tungt att vaka när man ska upp och jobba sen.
Flera samverkansgrupper
De vänder och går förbi Karlholms lilla fina kyrka och har kommit hela vägen runt till dansbanan och Vita magasinets baksida.
Båtsamverkan står det på en stor skylt, en sån som det annars står Grannsamverkan på. Det här är samma princip. Grannsamverkan mot brott finns också på orten. De brukar komma förbi i hamnen en sväng, så dem hejar man på. Liksom på sena fritidsfiskare.
Nu är tändkulemotorn på ingång.
Inne i stugan är lampan tänd. Vid dörren hänger reflexvästar märkta "Hamnvakt". På väggen sitter ett sjökort över Lövstabukten. I hörnet står en larmtelefon.
— Det är vad vi kan göra om vi skulle se nånting, larma, säger Thomas Löfgren.
Då ringer hans mobil. Hustrun vill säga god natt.
— Nu sitter vi väl här inne och snackar en stund. Och så blir det en ny runda sedan. Mycket mera är det inte. Vi är ju två så vi kan turas om att nicka till.
När det ljusnar — "och när det blir tidningsbud i farten" — är det slut på Thomas pass och han och svärfar kan få vända hem till Stångharen igen.
— Trettio knop du vet, det tar inte mer än fem minuter.
Och han har sparat 800 kronor. Det är vad det kostar om man smiter från sin vakt.
Så jobbar vi med nyheter