På jakt efter vampyrfjärilen
Ingen vampyrfjäril behagade infinna sig vid söndagskvällens fjärilslysning vid Rotskär i Skutskär. Men väl en hel del andra nattflygande fjärilar. Och mygg.
Så hhär ser vampyrfjärilen ut. Det är en blodsugande mal.
Foto: Rolf Hamilton
- Det är för att sprida kunskap och öka intresset för naturen härute som vi har de här kvällarna. Det här är andra året vi arrangerar, säger Anna-Karin Jakobsson, bygg- och miljöchef och kommunekolog på Älvkarleby kommun.
Kommunen har tillsammans med Naturskyddsföreningen och Upplandsstiftelsen under flera år jobbat för att den här södra delen av Rotskär, ungefär 30 hektar mark, skall bli ett kommunalt naturreservat.
- Området är biologiskt högintressant vad gäller både växter och djurarter och en extra kick har det här arbetet fått genom upptäckten av vampyrfjärilen i somras just här i Rotskär, menar Pär Eriksson från Upplandsstiftelsen.
- Lite av äran vill både vi och Upplandsstiftelsen ta åt oss eftersom vi jobbat med det här området en tid. Vampyrfjärilen gillade väl miljön här helt enkelt, säger Anna-Karin Jakobsson med ett leende.
En hel del av förhandssnacket handlade naturligtvis om den omtalade blodsugande insekten som närmast invandrat från Finland.
Två intresserade deltagare är Titti Lundström och dottern Marie Lundström från Skutskär.
- Visst triggar man i gång lite extra nu när det finns chans att få se den här berömda insekten. Det är första gången jag är med på en fjärilslysning och det känns spännande, säger Titti Lundström.
Passande nog är upptäckaren själv, Jan-Olov Björklund, en av ciceronerna. Han har dock inte så stora förhoppningar om att få se insekten den här klara och sköna höstkvällen.
- Jag är rädd att vädret är för fint, ska man spana efter nattfjärilar ska det helst vara molnigt. Men det finns ett 30-tal fjärilsarter här ute så vi har god chans att se andra fjärilar, menar han.
När mörkret kommer sätts det upp lakan och belysningar och det dröjer inte länge förrän de första nattsländorna dyker upp. Sedan sätter sig den ena insekten efter den andra på det vita lakanet. Anna-Karin Jakobsson, Jan-Olov Björklund och Pär Eriksson berättar och förklarar.
- När man ser nattinsekter i vanliga fall ser alla ungefär lika ut, men när man som här får beskrivet och förklarat blir allt så annorlunda. Allt blir så mycket intressantare och fyllt av liv, säger Titti Lundström som inte är alltför besviken att ingen vampyrfjäril behagar infinna sig.
- Vi har fått se många andra vackra och intressanta fjärilar, bland annat en mycket vacker silverfärgad mal. Och ganska många myggor, säger hon.
- Det är antagligen så att det är för sent på året för vampyrfjärilen. Sommarens exemplar har nog dött, men det finns redan larver på gång till nästa generation vampyrfjärilar, säger han.
En blodsugande nordupplänning
Vampyrfjäril (Calyptra thalictri) är en blodsugande mal som ursprungligen kommer från Asien och har sedan spridit sig till Finland, där den upptäcktes för några år sedan. I Sverige påträffades det första exemplaret sommaren 2008 i Skutskär vid Dalälvens delta i Uppland av fjärilsexperten Jan-Olov Björklund.
Vampyrfjärilen är väl kamouflerad och ser ut som ett stort eklöv. Längst fram har den en snabel som kan föras in under huden på människor och djur för att suga blod. En förutsättning för att vampyrfjärilen ska kunna föröka sig är förekomsten av växten ängsruta. Fjärilens larver är helt beroende av arten som oftast växer på fuktiga ängspartier.
Vampyrfjäril (Calyptra thalictri) är en blodsugande mal som ursprungligen kommer från Asien och har sedan spridit sig till Finland, där den upptäcktes för några år sedan. I Sverige påträffades det första exemplaret sommaren 2008 i Skutskär vid Dalälvens delta i Uppland av fjärilsexperten Jan-Olov Björklund.
Vampyrfjärilen är väl kamouflerad och ser ut som ett stort eklöv. Längst fram har den en snabel som kan föras in under huden på människor och djur för att suga blod. En förutsättning för att vampyrfjärilen ska kunna föröka sig är förekomsten av växten ängsruta. Fjärilens larver är helt beroende av arten som oftast växer på fuktiga ängspartier.
Så jobbar vi med nyheter