På äventyr i Älvkarleby

–Det här var det vidrigaste jag gjort! skrek Emil Sundbom från den vingliga plankan åtta meter upp i luften. Kommentaren som följdes av skrattsalvor fick ändå vissa att svälja lite extra hårt när de klättrade uppför stegen.
Det var äventyrsdag med Söderfors fritidsgård och femton barn i åldrarna tio till tolv hade samlats vid äventyrsbanan nära Laxön i Älvkarleby. Första anhalten var höghöjdsbanan, en massiv klätterställning med två olika banor, där uppgiften var att balansera på en träplanka, åtta meter upp i luften.  De som var ännu modigare tog sig fram med hjälp av två vingliga rep. Den höga höjden lockade fram tävlingsnerverna och många passade på att kraftmäta sig mot sina kamrater.
– Nemas problemas, sa en lugn Timmy Välmaa, dinglandes med benen från den höga ställningen.

Lina Arkegrim var ensam tjej i kön fram till stegen och var den överlägset snabbaste klättraren. På några minuter hade hon hasat sig över de smala repen till andra sidan.
– Det var väl inte så svårt. Jag är van att vara på höga höjder, jag trivs när jag är högt uppe, sa hon självsäkert och hoppade tillbaka in i kön.
Det här var första gången Söderfors fritidsgård åkte på äventyr i Älvkarleby och på plats fanns också ett antal föräldrar. De flesta höll sig på avstånd medan andra, efter en stunds övertalning, vågade sig upp i repen. Det är de som driver fritidsgården, efter att kommunen valde att lägga ned för några år sedan.
– Det är viktigt att göra sådana här saker tillsammans. Än så länge är stämningen ganska sansad, sa ledare Christian Nyberg och la till: – Peppar peppar.

Lite längre bort i skogen instruerade äventyrsledaren Sofia Hägglund i konsten att klättra i träd. Med säkerhetslinan väl fastspänd skjutsade hon upp barn efter barn i trädgrenarna och för att inget skulle gå snett hade hon märkt upp maxhöjden med ett rött märke. När man nått det blev man tvungen att klättra ned igen. Det är hennes pappa som driver företaget Äventyrarna i Älvkarleby och nu jobbar hon som ledare tillsammans med sin syster.
– Man hinner inte klättra så mycket själv, men det är klart, ibland tar jag mig en tur upp i klätterställningen, sa hon och firade ned Wille Elmqvist mellan grenarna.
Syster, Sara Hägglund, stod vid lägret och förberedde brasan till den obligatoriska och välbehövliga korvgrillningen. Hon var imponerad av modet hos Söderforsarna.
– De är jätteduktiga, det är inte alla som vågar det här, sa hon och tände på brasan innan den hungriga klungan stormade in.