Orsak till Gunnarsbobrand ännu oklar
Vad som orsakat den ödesdigra branden i Gunnarsbo, Skärplinge, var på fredagen inte klarlagt. Polisen bedömde det som utsiktslöst att det skulle gå att göra några tekniska fynd i de förkolnade resterna av det nedbrunna huset. Men den drabbade familjen har en teori.
Brandman Jan Levin vaktar de pyrande resterna av den nedbrunna gården i Gunnarsbo, Skärplinge. Foto: Ann Svalander
Foto:
- Men det har stått en klotformad glasvas med en ros i fönstret. Den har stått där i flera år men kanske att den har kommit att fungera som ett brännglas just den här kvällen, solen ligger i alla fall på där. Det är det enda vi kan tänka oss kan ha hänt, säger Birgitta Karlsson som bor på gården.
- Familjens teori är inte alls osannolik, ute i naturen räcker det ju ofta med en trasig flaska för att starta en gräsbrand, konstaterat Tierpspolisens tekniker Karl-Gunnar Molneryd.
Man gör ingen undersökning på brandplatsen, genom de vittnesmål ägarna givit direkt efter larmet vet polisen tillräckligt om brandförloppet. Man utesluter brott, resten måste bli gissningar.
På bara lite drygt fyra timmar brann det stora timrade tvåvåningshuset ned till grunden. Birgitta Karlsson, hennes man Charles och 85-årige pappan Birger Bengtsson räddade sig ut oskadda, men utan att få med sig några tillhörigheter.
På fredagsförmiddagen fick de hjälp av Jan Levin och en kollega från Tierps räddningstjänst att vakta de ännu rykande och pyrande brandresterna.
- Fastighetsägaren ska själv ansvara för efterbevakningen, men vi får stötta lite nu så de får en chans att komma i väg och skaffa sig det nödvändigaste först, säger han.
- När så mycket som möjligt fått brinna ut lägger vi på vatten en sväng innan vi åker här ifrån.
Familjen stannar på gården, brandkåren har lyckats begränsa elden till bostadshuset. Det intilliggande lilla brygghuset blir ett provisoriskt hem. Där har de legat den här första natten.
- Pappa ville vara kvar hemma, och då är vi det, säger Birgitta Karlsson.
- Vi reder oss nog. Man får inte gräva ned sig i sådant som blir. Bara vi får vatten, hydroforen stod i huset. Men det ska komma en rörmokare nu i dag och försöka ordna med det.
Mitt i alltsammans är hon glad att branden inte började senare på natten:
- Om det nu skulle brinna så var det bra att pappa inte hunnit lägga sig, jag vet inte om han klarat det då, redan nu hade han fått i sig rök innan vi hann ut.
Huset ska byggas upp igen, så mycket är klart.
- Men det blir ju inte som det var, något timmerhus får vi inte mer.
Så jobbar vi med nyheter