– Jag var 21 år när jag kom hit första gången. Då var jag ung och tänkte att jag skulle testa på det här i några år och sedan resa vidare. Men jag träffade en upplänning och stannade.
Trots att Birgitta Olsson varit kantor i norduppland i 43 år, märks hennes rötter i den skånska myllan fortfarande tydligt. Vi sitter mittemot varandra, bara några meter från den mäktiga Cahmanorgeln som med sina över 2000 pipor (!) tar upp större delen av bakväggen i Lövstabruks kyrka.
Hon hörde orgelns klanger på en inspelning redan som barn och sökte sig hit när hon var färdigutbildad.
– Jag kände ingen här uppe och jag packade min lilla Folka, kollade på kartan och åkte upp hit. Jag mötte upp med dåvarande kyrkoherden i församlingen och jag blev så lättad när han visade att det var i Lövstabruk som jag skulle vara.
Orgeln i brukets kyrka har sitt namn efter dess konstruktör, Johan Niclas Cahman, som 1728 färdigställde den 28-stämmiga orgeln åt bruksherren Charles De Geer.
– Den är unik i sitt slag. Den räknas som en av de bäst bevarade barockorglarna i Norra Europa. Den reagerar på ett annat sätt i spelet än vad 1950-70-talets nybarockorglar gör. Den är bredare och har en rundare och mer balanserad klang, berättar musikhistorikern och organisten Göran Blomberg.
Första gången han fick lägga hand vid Cahmanorgeln var 1965, då han som musikstudent deltog i ett studiebesök till olika orglar i Uppland. Sedan dess har det blivit många besök till kyrkan och tillsammans med Birgitta Olsson har han sedan 30 år hållit en serie visningar av orgeln, som i stort sett bevarats i sin originalform.
– Den har en oerhörd plats i svensk musikhistoria. Det är ett instrument som representerar sin tid. I dag spelar vi barocken på ett annat sätt och då är ett originalinstrument viktigt då det talar om för oss hur man han har spelat och hur det låtit, säger musikhistorikern.
För en novis kanske den här orgeln inte låter annorlunda än någon annan, men det är tydligt att hur den spelas på skiljer sig. Birgitta Olsson ”programmerar om” orgeln manuellt genom att dra ut och trycka in olika trähandtag på varsin sida av orgeltangenterna. Snart fyller hennes vana fingrar och fötter kyrkan med Preludium i klassisk stil av Gordon Young. För att visa upp basunen spelar hon också Preludium i B-dur av Johann Sebastian Bach, en kompositör vars verk hon spelat många gånger under åren.
Exakt vilket musikstycke hon har spelat flest gånger under sina år i orgelns och kyrkans tjänst kan hon inte svara på, men vanligt förekommande är såklart psalmer och stycken vid traditionella kyrkliga sammanhang som gudstjänster, begravningar och bröllop. Vid giftermål får hon även många tillfrågningar om låtar som är långt ifrån vad Johan Niclas Cahman hade i åtanke när han konstruerade orgeln.
– På lördag ska jag spela temamusiken till filmen Änglagård på ett bröllop. Men jag fick ändra lite i den för att det skulle funka. Tidigare har jag också spelat Euphoria av Loreen, säger Birgitta Olsson och tillägger att hennes kommande efterträdare bör kunna anpassa modern musik för orgeln.
– Det är svårt att spela arrangemang på just Lövstaorgeln eftersom manualerna bara har fyra oktavers omfång. Jag brukar lyssna på musik via Youtube och arrangera om dem för orgeln.
Hon medger att det kommer kännas av när hon väl lämnar yrket och orgeln i mars nästa år, men att hon förbereder sig.
– Jag kommer att börja trappa ner nu i september och jag pratar hela tiden om att jag ska sluta, för att förbereda mig själv. Men jag kommer naturligtvis att sakna orgeln.