Området ägs av Anders Högbergs fastighetsbolag Karlhom Utveckling KB. Det har påbörjat en sanering för att möjliggöra en bostadsexploatering. Enligt miljöbalken är ägarens ansvar för saneringen sekundärt i förhållande till de föregående verksamhetsutövarnas.I den utredning om miljörättsliga ansvaret som länsstyrelsen har låtit göra faller huvudansvaret på tillverkarna av träfiberskivor och mot Tierps kommun för upplägg av muddringsmassor. I andra hand riktas krav mot tillverkare av plastförpackningar trots att det finns mycket plast i deponin. Det har även påträffats dioxiner i fiberbankarna i vattnet utanför deponin. Dioxiner uppkommer vid förbränning. I deponin finns aska, rivningsmassor och betongfundament.
Ansvarsutredaren kan inte slå fast när varje förorening har inträffat, men utgår ifrån att den betydande delen har inträffat efter 1969. Krav på saneringsansvar kan bara riktas mot aktiva juridiska personer och bara till en begränsad till mot konkursbon, till exempel det efter Karlit AB
Både det finska storföretaget Huhtamäki Oy och Kooperativa Förbundet (KF) har varit inblandade i såväl träfiberskive- som plasttillverkning i olika företagskonstellationer. KF ägde Karlholm AB fram till mitten av 1980-talet. KF för i dag ingen dialog med de nuvarande ägarna och avvaktar tills vidare mer myndighetsinformation om sitt eventuella ansvar.
När det gäller produktionen av livsmedelsförpackningar av expanderas polystyren går det inte att utesluta att den har bidragit till markföroreningarna, menar ansvarsutredaren. Föroreningarna från plasttillverkningen har huvudsakligen bestått i utsläpp till luft. Produktionen av plastförpackningar började på området 1980, först genom Gislaved AB, ett dotterbolag till KF Industri AB under åren 1980-1982, därefter genom Huhtamäki och dess olika dotterbolag fram till 2008. Huhtamäki anser sig inte ha något formellt förhållande till den nuvarande ägaren och väljer därför att föra en dialog enbart med svenska myndigheter.
– Huhtamäki arbetar med den lokala myndigheten i Uppsala län för att definiera föroreningen och för att klargöra vad för slags åtgärder som är lämpliga i området, om några, och för att se vem som kan vara ansvarig för kostnaderna för eventuella åtgärder. Det är för tidigt att nu spekulera i om Huhtamäki är ansvarigt eller inte. Så fort saken är klargjord och om Huhtamäki då bedöms som ansvarigt, kommer vi naturligtvis att ta vårt ansvar, säger Katariina Hietaranta, kommunikationsansvarig på Huhtamäki.
Mer oklart ter det sig med ansvaret för muddringsmassorna. Tierps kommun fick 1996 tillstånd av länsstyrelsen att tillfälligt använda tippen vid Karlit som upplag på villkor att massorna först avvattnades. De skulle användas som jordförbättringsmedel, men ingen avvattning tycks dock ha skett och massorna ligger kvar.
Utredaren skriver att kommunen har ”bidragit till att sprida föroreningar på ett sätt som gör att kommunen är att betrakta som verksamhetsutövare …” Kommunens hållning är dock att problemet är överspelat.
– Massorna som i dag är jord, är fortfarande kvar och kommer så att förbli då avsikten är att de ska ligga på den plats där den slutliga deponin ska vara, så förmodligen kommer de inte att röras över huvud taget, säger chefen för Kommunservice Per Jonsson.