– Det är bra väder för milan, att den är lite fuktig, men inte så bra för kolarna, säger Thomas Lindström och skrattar.
Ett 10-tal nyfikna har trotsat morgonregnet och kommit ut till kolgården i Strömsbergs bruk för att se på när de två kolarna Lotta Lund och Thomas Lindström ska få fyr på årets kolmila. Båda har fullt upp med förberedelserna inför tändningen. En hög med nävervirke brinner på en plåt uppe på milan, som sedan hälls ner i dess innanmäte för att få igång den eld som ska omvandla veden till kol under fyra dagars tid.
– Den här milan som vi bygger nu består av 17 kubik ved, men förr kunde milorna vara uppemot 200 kubik stora, säger Thomas Lindström.
I området där vi står har det under många hundra år tillverkats kol för användning i brukens stora masugnar. Tidigare skedde det med hjälp av kolmilor, en tillverkningsprocess som dog ut under 1950-talet, men som Lotta Lund och Thomas Lindström återupplivar en gång om året, om än i mycket mindre skala.
Båda är intresserade av brukets historia och jobbar ideellt som guider här. För tolv år sedan bestämde de sig för att de ville göra sitt för att hålla liv i det nästintill bortglömda kolaryrket. En kolmila består i tvära drag av en stor trave ved som staplas mot varandra enligt ett visst sätt och som sedan täcks med ett lager av granris och kolstybb för att sedan tändas och förslutas.
Årets kolmila blir deras femtonde, och det är tungt arbete under de fem dagar som går från tändning till att milan brunnit klart. Med jämna mellanrum måste milan matas med mer ved för att hålla i gång elden.
– Under nätterna vakar vi över milan i tvåtimmarspass, medan den andra får sova, tillägger Lotta Lund.
I samband med tändningen av kolmilan avslöjades också årets namn: Catherine, efter skådisen som spelade sekreteraren i filmen "Damen i svart".Detta enligt parets tradition att döpa den efter någon av karaktärerna eller skådisarna i filmen, som spelades in i Strömsberg.
Varför är kolmilan en hon?
– Därför att hon har ett glödande inre, ett hett temperament och måste skötas med omsorg, säger Lotta Lund och skrattar.
Hon förklarar också att kolning traditionellt sett var ett mansyrke och då var det i likhet med sjömän och båtar, vanligt med kvinnonamn.
– Catherine kändes som rätt namn för henne, men vi får se hur hon uppför sig. Vi tycker att namnen passar för ändamålet, för en kolmila är ju faktiskt en riktig "dam i svart".