Upplandstiftelsens inventering av kustfåglar har pågått sedan 1997 och visar på en stadig minskning av ejder. Fram till 2001 fanns cirka 450 par i två studerade områden i Gräsö östra skärgård. Därefter skedde en drastisk minskning och de senaste åren har endast ett 80-tal par räknats in.
Vid årets räkning i dessa områden veckan före midsommar påträffades inte en enda unge. Även i Björns skärgård och Lövstabukten minskar förekomsten av ejder och där har i år endast ett fåtal ungar räknats in. Det finns ingen klarlagd orsak till minskningen av ejder. Bland teorierna finns brist på föda och B-vitamin samt sjukdomar och att ejdern i ökad utsträckning blir ett bytesdjur. Förekomsten av mink påverkar också bestånden av många kustfåglar, men i de studerade områdena har ejdrarna minskat både där det finns mink och i minkfria delar.
– Det är rätt anmärkningsvärt att vi inte hittade några ungar. Normalt ska det finnas några hundratal vid den här tiden.
Det säger Upplandsstiftelsens projektansvarige Martin Amcoff. Han vill inte spekulera i orsakerna till nedgången.
– Det är komplexa system. Flera faktorer kan påverka. Och många fågelarter går upp och ned över lång tid, så det är svårt at veta om det är naturliga orsaker.
Han tror inte att minskat antal ejdrar får dramatiska följdeffekter.
– Ejderungar är ett ganska eftertraktat byte för havstrut och gråtrut så de får lite mindre mat, men det är inte på något vis ett hot mot de arterna.
Samtidigt noteras uppgång för andra arter, exempelvis svärta som hade väldigt små bestånd när inventeringarna började.