Vi parkerar utmed riksväg 76 och går mot vårt pass som har nummer 12 på kartan och heter Långvägen. Grannpassen har namn som Bomyren, Pallen, Storgubbsvägen och Skithögen.
– Klockan åtta släpper de hundarna, säger Åsa Sikberg och hänger på stegen.
Efter att ha passerat 30-årsstrecket kände hon sig färdig med Stockholm och ett stressigt liv som restaurangchef. Trött på hetsen i storstaden och frågorna om titel, inkomst och bostadsadress. Hon ville bryta upp med det liv hon levde vid Odenplan. Det nya hittade hon i Tierps kommun på en gård som legat för fäfot i 30 år. Gåvstabo blev hennes nya jaktmarker för drygt 10 år sedan..
Åsa Sikberg klättar upp i tornet. Vi sitter med riksväg 76 till vänster om oss och kan se bilarna susa förbi. En bit bort hörs gnäggningar från en hästgård. Ett talgoxkvitter bryter igenom prasslandet från asparna intill. Hon kan skjuta rakt fram eller till höger, men måste undvika stagen som stöttar upp trästolparna. Även bakåt är det fritt en bit.
Det knakar till 40-50 meter framför oss, Åsa Sikberg står beredd. Hon har redan hittat ut en punkt att sikta på. Kommer älgen ut just där har hon ett skottläge.
Men det syns inget djur. I stället smäller efter en stund från pass tio. Vi får rapporter att en älgko skjutits.
Det var en del att stå i på Gåvstabo, där träd lagt sig över tak och fönsterrutor krossats. Åsa Sikberg hade även två jakthundar som ibland sprang ifrån matte. En som ofta kom och var behjälplig då, och med annat praktiskt, var Hans Sikberg.
Tycke uppstod så småningom, och snart också en första jakthistoria.
Hans Sikberg och hans bror hade tidigare jagat på Gåvstabos marker. Men jakträtten hade tagits tillbaka av gårdens nya ägare. Jägarlicens tog Åsa Sikberg som 17-åring och nu hade hon licens på kalv. Det här året hade hon redan skjutit två och en tredje kalv hade lagt sig på hennes mark, skjutet av, ja, gissa vilket jaktglag. Hon hade kunnat hävda rätten till den tredje kalven, men nöjde sig med att hennes nuvarande make fick svettas lite.
– Jaktlaget sa att de ville prata om saken. Jag svarade att det gick bra och lade till att kalven fallit på min mark, säger hon och skrattar åt sitt sätt att retas.
Det var sen inget snack om att Åsa Sikberg skulle ha en plats i jaktlaget. Hon hade en bra marker, duktiga spårhundar och tio års erfarenhet av att jaga tillsammans med Jan Guillou och Leif GW Persson. En stjärnjägare hade kommit till byn.
Efter fem timmar i skogen nämner hon det här med grabbarna från Fagerhult liksom i förbigående, och att det var hennes hundar som gjorde att hon fick vara med. Så var det naturligtvis inte.
– Han är bäst, säger hon kort och gott om Leif GW Persson som gick till botten med vartenda skott under jakterna. Sanningen skulle fram, även när det gått snett.
"Säg hur det gick till en gång till.... Du ljuger."
Så kunde det låta när bankdirektören, finanshajen eller topptjänstemannen inte sa som det var och Leif GW Persson sparkade ut dem från Fagerhult för all jaktframtid.
En av flera historier som berättas den här första jaktdagen. Som inte började så bra för Imundbo-Håkansbo jaktklubb. Älgkon blev skadeskjuten, hundarna tappade vittringen och hela laget fick ägna sig åt eftersök.
– Det här är inte alls kul, men sådant som kan hända trots bra förberedelser. Vi har en älg som är skadeskjuten, en skytt som är ledsen och hundförare som är bekymrade.
Vid 17-tiden i går hade inte älgkon påträffats, trots skallgång i området.
I dag fortsätter jakten och innan den är över ska fyra vuxna djur och fyra kalvar fällas av Imundbo- Håkansbo jaktkklubb.