Mongoler och svenskar träffas runt filtkonsten
Sju mongoler besökte på onsdagen lilla byn Konradslund på Hållnäshalvön. Där träffade de en kollega och själsfrände - filtmakerskan Veronica Skytt.
Gästerna från Mongoliet besökte Konradslund.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
- Det här är mina äldsta vänner från Mongoliet, jag träffade dem första gången för sjutton år sedan när jag besökte landet i samband med att jag skrev en bok om tovning, säger hon.
Då hade hantverket dött ut i de centrala delarna av landet. Den socialistiska regimen ville se en industrialiserad tillverkningsprocess. Gunilla Paetau Sjöberg fick resa till de avlägsna Altaibergen för att finna enstaka personer som hade bevarat kunskapen.
- Sedan har jag återvänt flera gånger, både som lärare och utställare, och nu har filttekniken kunnat återupptas och tovning är ett levande hantverk igen. Fattiga nomader kan själva tillverka sina jurtor, sina filttält, och stövlar och kläder och också sälja sitt hantverk till turister för att få en inkomst, säger hon.
Hos Veronica Skytt i Filtmakeriet tittade besökarna på råmaterialet - hon arbetar med nålfilt - och ställde mängder av frågor kring ullen, som är mycket mer förädlad än den man arbetar med hemma i Mongoliet: Hur många nyanser kan hon få fram, vad används de olika ullkvaliteterna till, vilken färg har fåren som ullen kommer ifrån, hur bereder hon materialet?
Från Konradslund for den lilla gruppen mongoler vidare till Åddebo Ull ett par kilometer bort och därefter väntade en fårgård i Enköpingstrakten. Till helgen möter Veronica Skytt dem igen då hon är med och handleder den workshop som anordnas i samband med symposiet.
Så jobbar vi med nyheter