I höst ska konstnären Henrik Teleman och Zainab Witwit besöka flyktingboenden runt landet för att samla in bilder och berättelser från hundratals personer.
– I mobilerna har flyktingar med sig bilder som berättar om livet före flykten, hemmet och familjen. Där bevaras minnen och ögonblick som betyder något från resan och första tiden i Sverige, säger Henrik Teleman.
Bilderna blir material till konstverket "I telefonen finns hela människan", som presenteras med en stor utställning som ska visas på åtta museum runt landet nästa år, bland annat på Upplandsmuseet.
UNT var med i Marma, Älvkarleby kommun, när Henrik Teleman träffade flyktingen Haya Kojak från Syrien.
Med stor uppmärksamhet lyssnar Henrik Teleman på översättningen av sjuttonåriga Haya Kojaks svar på hans frågor. Nu undrar han om hon har syskon?
– Jag har två yngre bröder som är fem och tolv år, de är kvar i Syrien med vår mamma.
Under samtalet vill Henrik Teleman hitta historier från vardagen som är enkla för alla att känna igen sig i. Här skulle han kunna fråga om hur det känns att småsyskonen är kvar i kriget. Men istället säger han:
– Men, oj! Det måste ju varit jättejobbigt för dig att ha två så mycket yngre bröder!
Haya Kojak börjar skratta, för vilken tonåring tycker inte att småbröder mest bara ställer till med bråk? När Henrik Teleman undrar vad syskonen oftast brukade bråka om tittar Haya Kojak ner på sina fötter.
– Vi bråkade mest om strumpor! Jag har väldigt små fötter, bara storlek trettiofem. Så jag brukade ta deras färgglada strumpor när jag gick till skolan. Då blev de såklart arga på mig efteråt!
När Haya Kojak berättat klart är det som om luften i rummet stannat. Familjen och vardagen kom för ett ögonblick nära, men när hon lyfter blicken från sina fötter är bröderna åter långt borta.
Här vänder sig konstnären till journalisten och säger:
– Nu förstår du vad det är vi söker efter? Vi får inte reducera de människor som kommer hit till att bara vara bärare av lidande och elände. De är mammor och pappor, byggnadsentreprenörer och dentaltekniker. Och fritidsmusiker. De har samma drömmar som vi, bara starkare. Det här verket handlar om identifikation, om att hitta sådant som vi människor har gemensamt, säger Henrik Teleman.
Så är det dags att möta Ara Almahamoud som bidrar till konstverket med en romantisk berättelse. Han var bara fjorton år då han förälskade sig i en två år äldre flicka, hon bodde mittemot den metallverkstad där han själv arbetade. Han såg när hon gick till skolan varje dag. Men sedan gick det sju år innan han frågade henne om hon ville träffas och möttes av svaret - men jag är ju äldre än dig.
Åldersskillnaden betydde till sist ingenting – känslorna var besvarade, och nu har Ara Almahamoud varit gift med Radwa Abdulla i snart tio år.
När samtalet i den bruna soffgruppen på Mötesplatsen i Marma är slut är det dags att titta på foton. Ara Almahamoud har sina i en laptop, men Haya Kojak skrollar snabbt mellan bilder i telefonen. Bilder på hennes mamma och yngre bröder. Bilder på hennes bästa kompisar. Bilder som blir en del av den omfattande utställningen som nästa år ska visas på åtta museum, bland annat Upplandsmuseet.
En lokal utställning ordnas även på varje ort där bilder samlas in och materialet från Marma presenteras i en lokal utställning i Skutskär senare i höst.