Inne i missionshuset lägger konstnären Narek Aghajanyan sista handen vid en av tavlorna som ska ställas ut i den mobila, skolådeformade lokalen som lyfts på plats, Konstkuben. 2010 flydde han från Armenien efter att civilklädd polis brutit sig in i hans hem, misshandlat honom och skurit sönder hans tavlor.
Anledningen: Han hade öppet kritiserat att folk mördades på gatorna.
I Armenien är inte yttrandefriheten lika sömnigt självklar som här. Precis som det inte är givet att vi kan ta in människors utsatthet. Migrationsverket hade svårt att greppa Narek Aghajanyans behov av asyl - att det fanns en konflikt för honom att vara öppet kritisk i sin konst. Arne Ruth förstod och medverkade till att hans konstnärsvän fick politisk asyl 2014.
– Vad då se Guds lamm? frågar Haideh Daragahi Ruth.
Hennes make har tagit plats i predikstolen för ett par bilder. Motvilligt går hon upp och ställer sig bredvid. Hennes relation och associationer till skriften på väggen, till religion, är inte som Svenssons.
– De ville islamisera oss, äga oss, säger Haideh Daragahi Ruth.
I tio år studerade hon engelsk litteraturhistoria i England och i USA. Hon blev doktor i ämnet och fick en professorstjänst vid Teherans universitet.
Det här var i slutet av 1970-talet då Iran ändrades radikalt från en sekulär diktaturmonarki till att bli en totalitär islamisk republik.
– Islamisterna kallade till ett stormöte för att få vårt samtycke. Vi kom dit utan slöja.
Vänsteraktivisten och feministen Haideh Daragahi Ruth avskedades efter tre dagar på universitetet. Hennes framtid fanns inte längre i Iran.
Båda har på olika sätt kämpat för yttrandefriheten, men med en viktig skillnad:
– Jag har aldrig tagit någon risk, säger Arne Ruth.
Han har inte behövt frukta för sitt liv som hans fru har gjort.
Vi kommer in på rikedomen av historier och kunskap som de som flyr till Sverige bär med sig. Vilka berättelser det finns här och möjligheter att förstå vår omvärld.
Det var vallonbruken som gjorde att Arne Ruth fastnade för Norduppland.
Hans favoritbruk är Lövsta bruk, och han har tidigare bott nära bruket i Forsmark.
Han fascineras av tekniken som vallonerna förde med sig och att de blomstrande samhällen som byggdes upp runt om i Uppland till stora delar finns bevarade.
Nu är han glad att själv tillsammans med konstnärer, författare, dramatiker, journalister och publicister sprida annan kunskap i bygden - mer på djupet om demokrati och yttrandefrihet, i ord och bild, blir det de närmarste veckorna.
Det var när Arne Ruth fick frågan om den mobila konstkuben fick ställas upp bredvid missionshuset, som idén föddes att bredda konstprojektet.
Mehedeby blir för några veckor ett litet kulturcentrum. Lätt att ta sig till, tack vare Upptåget.
– Det blir mat för själen, säger Haideh Daragahi Ruth och kilar iväg för att inspektera det stora skynket som satts upp utanför kyrkan.
En byggnad som kom till för att kunna tänka fritt och göra sina egna tolkningar om Gud och bibelns budskap. Utan att hämmas av dåtidens auktoritära statskyrka.
– En del av att Sverige blev en demokrati, summerar Arne Ruth.
Tillsammans med Haideh Daragahi Ruth fyller han på nytt huset av fritänkandets förkämpar. I yttrandefrihetens tjänst sluter de cirkeln med en kub.