Ahmad Ali har under de nu elva år han undervisat i matematik och naturorienterande ämnen vid Centralskolan gjort sig känd som en driven pedagog med bestämda synpunkter på matte-didaktik.
– Alla löser inte matematiska problem på samma sätt, därför måste man visa att det finns olika sätt att tänka matte på. Men har eleverna en gång förstått så sitter det sen, säger Ahmad Ali.
Han kom till Sverige 1994 efter att ha flytt från hemstaden Sulaymania i april 1991. Det var den perioden då Saddam Husseins förföljelser av kurder var som allra svårast. Tillsammans med fru och två barn försökte han ta sig till Iran, men familjen splittrades. Hustrun och barnen tog sig till Sverige via Turkiet, och först 1994 återförenades Ahmad Ali med dem i Tierp.
Från Irak hade han en magisterexamen i matematik, men i Sverige tvingades han börja om, först med svenska förstås, sen med Komvux för att få gymnasiebetyg. Väl inne på högskolan i Gävle tentade han sedan av samtliga kurser han behövde för en examen på ett halvår:
– De böcker som används vid svenska högskolor och universitet är i princip desamma som vi hade i Irak.
Han tar fram en av sina läroböcker från universitetet i Sulaymania. Richard R Goldbergs Methods of Real Analysis. Inköpt 1986, årtalet står bredvid Ahmad Alis namn på insidan av pärmen.
– En god vän som åkte tillbaka till Sulaymania sökte upp mina föräldrar och fick med sig den här boken från dem, säger Ahmad Ali.
Han ser lite rörd ut, men mest ändå angelägen om att betona hur lika den högre undervisningen i matematik är, oavsett vilket land studierna bedrivs i:
– Men undervisningen i grundskolan som jag fick var helt annorlunda än den vi ger nu i svenska skolor. Nivån var högre. Vi gick snabbare fram i undervisningen, och det gör man fortfarande i andra länder.
Ahmad Ali, liksom många kollegor och också politiker är bekymrad över att mattekunskaperna hos svenska elever är mindre bra vid internationella jämförelser. När han nu för första gången sedan 1991 på söndag åker tillbaka till Sulaymania med direktflyg från Arlanda, ska han naturligtvis hälsa på sina släktingar, men också besöka stadens sex grundskolor och jämföra matteundervisningen där med den som bedrivs i Sverige.
– De har flick- och pojkskolor, det är en stor skillnad. Men jag kommer att jämföra kursplaner, undervisningsformer, arbetssätt, läroböcker och klassrumssituationer.
– Olika diagnoser och speciallärare finns inte där vad jag vet, och kraven på resultat är hårdare. Men utbildning har också en annan status i Kurdistan, barn och ungdomar vill studera för att få bra arbeten och en bra framtid. En del svenska elever kan vara väldigt lata, vill inte studera, glömmer böcker, glömmer prov, säger han, och lägger sedan till:
– Men de glömmer inte sina mobiltelefoner.
Ahmad Ali har synpunkter, men han har också arbetat hårt och med stort engagemang för sina elever:
– Jag arbetar för att få en personlig relation till alla mina elever från det jag träffar dem första gången. När vi har det känner vi oss trygga med varandra, och sedan kan undervisningen börja.