– Min fiol vilade i sin låda i 23 år men när jag såg hur roligt min syster Lena Höög och Hasse Gille hade så tog jag fram den igen, säger Ingrid Eckerman och pekar på ett fiolfodral som står intill en av hembygdsgårdens rödmålade timmerbyggnader.
Det är Gille- och Nyckelharpstämmans första dag, en stämma som är döpt efter den riksspelman och Österbybruksbo som fick henne att åter ta upp instrumentet. Lena Höög var Hasse Gilles levnadskamrat och närvarar även denna dag. Hasse gick dock ur tiden 2012.
Ett hundratal människor har hittat hit denna lördagseftermiddag. Ingrid Eckerman minns fortfarande hur många som kom under 70- och 80-talet.
– Det var tusentals som kom hit, säger hon men tillägger:
– Men den musikaliska kvalitén är högre i dag.
Utspridda kring scenvagnen som är stämmans centrum sitter mindre sällskap och spelar tillsammans. I skuggan av en stuga har en grupp vänner förenats med sina instrument. Stämman erbjuder dem en möjlighet att samlas och spela ihop.
– Men det är lätt att ansluta sig till andra som spelar under stämmor, säger Lennart Pettersson
.– Dock bör du kunna spela rent! säger Ingrid Vedin.
Arne Cedergren sitter i mitten av sällskapet och konstaterar att många av de gamla mästarna inom folkmusiken har dött, men tillägger käckt:
– Nu får vi som är kvar anstränga oss lite mer!
Att musikanterna generellt håller en högre standard än för trettio år sedan håller de alla med om. Bra musikskolor lyfts som en bidragande orsak och Eric Sahlström Institutet framhävs lite extra.