Marken under bruken kan behöva saneras

De fyra bruken är Vällnora i Uppsala kommun och Lövsta, Strömsberg och Västland i Tierps kommun. För alla fyra gäller att de anses ha ett högt naturvärde. De tre bruken i Tierps kommun ligger dessutom inom skyddsområde för kommunal vattentäkt och vid Vällnora finns det enskild dricksvattentäkt.
Före mitten av september ska länsstyrelsen vara klar med den upphandling som just nu pågår och den konsult som får uppdraget kommer sedan att göra en översiktlig undersökning av mark, grundvatten och sediment vid de fyra bruken genom att borra och gräva för att ta prover. Fältarbetet ska göras under hösten och fram på försommaren kommer provresultatet. Syftet är att ta reda på vilka bruk som ska prioriteras i ett tredje steg, där behovet av sanering utreds.

Redan vid den så kallade historiska inventeringen som gjordes förra året, när "hotbilden" mot miljön bedömdes enbart utifrån dokumentation kring den verksamhet man en gång haft på järnbruken och hur man förr hanterade slaggmassor och annat förorenat avfall, fick de fyra bruken riskklass 1- riskerna för hälsa och miljö kan vara stora. Strömsbergs bruk gränsar till Tämnarån, som är ett känsligt vattendrag. Lövstabruk är ett populärt turistmål. Där masugnen legat finns i dag en liten badstrand där slagg fortfarande är synligt. På Västlands bruk ligger ett bostadshus på den plats där masugnen legat. Området kring Vällnora bruk anses ha riksintresse med anledning av sin natur- och kulturmiljö.
- Från tidigare undersökningar vid Lännaholms bruk, där man också använt malm från Dannemora, vet vi att bland annat arsenikhalterna kan vara väldigt höga. Materialet kring malmkroppen har också innehållit giftiga metaller, som koppar och bly, och förbränningsprocessen har frigjort polyaromatiska kolväten, säger projektledaren på länsstyrelsen, miljöskyddshandläggare Kristina Jansson.

Till höstens undersökningar har man fått pengar från Naturvårdsverket. Nästa höst kan man söka bidrag till det tredje steget i processen.
- Då är det också viktigt att vi får respektive kommun med oss, för visar det sig att man måste sanera så krävs det att kommunen står för tio procent av kostnaden. Är kommunen inte beredd att ta på sig den utgiften så prioriteras ett annat objekt någon annanstans.
Men ännu är det långt till att något av de uppländska järnbruken saneras, för det beslutet är politiskt och på den nivån finns konkurrens från en nationell prioriteringsordning.