I sex år har Helena Westlin och Lotta Carlberg arrangerat ett stort antal läger i Ängskär i norra Uppland för barn med diabetes typ 1 och deras föräldrar.
– Knappt 600 personer har varit med på våra läger sedan vi startade sex år sedan, säger Lotta Carlberg efter en del räknande.
För en tid sedan blev de båda uppmärksammade i samband med den TV-sända Diabetesgalan där de fick ta emot det prestigefyllda Maximuspriset och en check på 500 000 kronor från företagsledaren Christina Stenbeck för sitt arbete med personer som har diabetes.
– Det var chock. Vi hade ingen aning om att vi var aktuella för priset. Vi var på galan för att det skulle visas en film om vår verksamhet, trodde vi, säger Helena Westlin.
Idén att arrangera läger för barn med diabetes föddes efter att Helena Westlin och Lotta Carlberg varit på ett diabetesläger i Turkiet med sina barn.
– Då började vi prata om att något sådant här skulle man kunna göra hemma i Sverige. Dessutom var det ganska dyrt att åka med på lägret i Turkiet, förklarar Helena Westlin.
Väl hemma igen träffades Helena som bor i Örbyhus och Lotta som bor i Vendel för att lägga upp planerna. År 2013 arrangerade de sina två första läger.
– Då var det lite svårt att hitta deltagare. Jag tror det var totalt ett tjugotal personer som var med då, säger Lotta Carlberg.
Med åren har intresset vuxit och de senaste åren har de inte haft några problem att fylla platserna till lägren.
– Inför årets läger tog det bara en timme efter att vi öppnat upp för anmälningar innan det var fullt på våra läger, berättar de.
Namnet diabetesmammorna fick de av en tillfällighet.
– Vi skulle föreläsa för en Lionsförening när de frågade vad vår verksamhet hette. Då sa vi att vi inte hade något namn. Då presenterade de oss som Diabetesmammorna - och det namnet behöll vi, säger Helena Westlin.
På lägren i Ängskär handlar mycket om att umgås och leka för barnen och för föräldrarna står en hel del föreläsningar och diskussioner om exempelvis diabetesfrågor på dagordningen.
– En viktig del med lägren är att barnen ska få träffa andra som är i en liknande situation. Det kan hjälpa dem att förstå att de inte är så annorlunda och att det även finns många andra i samhället som har diabetes, förklarar Lotta Carlberg.
Både Lotta och Helena har diabetessjuka barn. Båda konstaterar att sjukdomen har många olika ansikten och kan förändras över tid.
– Den kan vara krävande och innebära vakna nätter för att hjälpa barn som inte kan ta hand om sig själva. Det kan slita på människor, så på lägren försöker vi avlasta föräldrarna så att det gör egna saker medan lägerledarna tar hand om barnen, säger Lotta Carlberg.
I år har det haft fyra läger på Ängskär. Både Lotta och Helena är övertygande om att de skulle kunna fylla lika många läger till med ungdomar och föräldrar.
– Vi har nog levt i en bubbla och kanske inte förstått vilka avtryck vår verksamhet gjort. När vi var på Diabetesgalan var det många som vi inte kände igen som förknippade oss med Diabetesmammorna och hade hört om vår verksamhet, säger Helena Westlin.
Vad de ska göra med prissumman på en halv miljon som de fick när de fick Maximuspriset säger de:
– Det tråkiga svaret är att vi inte vet ännu, men vi brinner för att arbeta med diabetes och det finns massor saker som vi skulle vilja utveckla i vår verksamhet.