Macken man minns
Säg macken i Grissla och alla Tierpsbor vet vilken mack du talar om. Men man behöver inte känna till namnet eller ens det exakta läget. Macken på E4:an söder om Tierp minns man ändå, man ska bara ha passerat den.
I dag skämmer Grissla-macken sin omgivning, förfallet är fullständigt. Bara rivning återstår.
Foto: Ann Svalander
Nu är en lite annan tid. Förbipasserande förfasar sig, taket rasar in, rutor gapar sönderslaget svarta, bilsäten och bråte runt omkring i snön. Hur kan det få se ut sådär? Borde inte rasket rivas, tomten saneras? Klagar inte grannarna? Vem tar ansvar, var finns ägaren?
— Vi har väl inte jobbat så intensivt med det här just, inte prioriterat ärendet, säger bygg- och miljönämndens ordförande i Tierp, Göran Carlsson (s).
— Det ligger i arbetsboxen. Men tjänstemännen har haft annat att göra. Och nej, ingen har klagat hos kommunen, inte under de åren som jag kan överblicka. Hade det kommit klagomål så hade vi förstås fått ta tag i saken tidigare, men nu ska det bli av under året. Det krävs besiktning först och så blir det ett föreläggande, och väl säkert senare ett föreläggande vid vite.
— Det är en lång process, tre fyra år är ingen tid i sammanhanget.
Macken förfaller
Nämndordföranden har säkert rätt, man får börja om från början. Det beslut som tagits redan en gång kan nu närmast ses som preskriberat:
— Det finns ett föreläggande med vite från 1998, säger kommunjurist Leif Nilsson.
— Men man bör väl kanske inte vänta alltför länge ...
Jag känner ju ett ansvar och nu när jag ser akten igen får jag nog ta upp det här i nämnden, det kan vara dags att väcka frågan.
Vitet från 1998 låg på 20 000 kronor. Senaste inspektionen gjordes 2002. Vitet rullar på och växer, 2003 är det uppe i 330 000 kronor. Inget händer. Macken fortsätter förfalla.
— Vi brukar försöka lösa sådana här problem genom samtal med ägaren, säger Leif Nilsson.
— Först samtal och rådgivning. Sedan föreläggande. Och sist ett vite.
Nuvarande ägaren, som vistas på ett äldreboende i kommunen, köpte fastigheten på exekutiv auktion 1988. Någon verksamhet har han inte haft. I dag är macken bortom räddningen. Man är sedan länge vid vägs ände. Rivning är enda alternativet.
— Och ytterst kan kommunen ta beslut om att riva på "den försumliges" bekostnad, som det står i lagen, säger Leif Nilsson.
Flera ägarbyten
För hur illa som helst får det inte se ut. Med brister som kan "äventyra säkerheten" för allmänheten. Enligt plan- och bygglagen ska en fastighet hållas i vårdat skick. Och det är byggnadsnämndens sak att se till att lagen följs, för nämnden ska "verka för en god byggnadskultur samt en god och estetiskt tilltalande stads- och landskapsmiljö".
Det fanns en tid när macken i Grissla hölls i det allra bästa skick och också var god byggnadskultur för sin epok. Exakt byggår har inte gått att få fram, men hos inskrivningsmyndigheten i Norrtälje finns en första anteckning om lagfart från 1947. Närmast bytte den ägare 1958, ett par gånger till och med. Tio år senare köpte Uno Ryss macken. Då hade bensinförsäljningen legat nere en tid. Uno Ryss rustade bostadshuset och inrättade en barservering.
— Jag flyttade in ovanpå, berättar dottern Lisbeth Ryss, som bodde kvar i huset tills föräldrarna sålde verksamheten 1975.
— Under hela vår tid var det full fart både på macken och serveringen — den hette Röda Hästen, men det stod nog aldrig skyltat någonstans. Pappa hade ingen verkstad men han bjöd på lite småservice när man tankade — det var ju så då, man fick rutorna tvättade, oljan kollad och luft i däcken. Tre pumpar hade vi, DinX, två bensin och en diesel.
"Country Bar"
1983 köpte kriminalinspektör Lars-Göran Larsson macken:
— Ägaren före mig hade bara drivit bensinstation men jag öppnade serveringen igen, "Country Bar". Vi hade bott ett år i USA precis innan, så inspirationen kom därifrån. Baren fick lite Western-touch, jag gjorde skyltarna själv. Det var Wyomings rodeoryttare på dem, uppförstorade från en banderoll jag hade.
— Vi körde med Texas-burgare och "Country-frukost" med amerikanska pannkakor och bacon, sånt som en tradare står sig på.
Under Larssons tid byttes DinX mot Norsk Hydro.
Men Western-eran blev inte så lång:
— Vi hade för lite platser i baren, bara 28. Vi hade behövt kunna ta emot bussar för att gå runt. 1986 sålde vi till en egyptier. Han hade stället bara väldigt kort. Och sedan var det en till emellan honom och den som äger nu. Men efter oss blev det aldrig något ordentligt mer.
Så jobbar vi med nyheter