LRF och regeringen oense

Marknadsanpassning i takt med omvärlden och bidragsregler som leder till aktivt brukande av marken, är andra mål för böndernas intresseorganisation.
LRF tycker sig få svagt stöd från regeringen för sina önskemål. Marknadsanpassning och väsentligt minskade utgifter för EU till jordbrukare är de krav som framhålls från regeringshåll, och även från landsbygdsministern.
För Sture Johansson, ordförande i LRF Mälardalen är regeringens inställning en besvikelse:
– Landsbygdsministern Eskil Erlandsson är centerpartist och har säkert förståelse för våra krav, men Centerpartiet ingår i en alliansregering, och frihandelspartierna Moderaterna och Folkpartiet har det största inflytandet som det ser ut, säger Sture Johansson.
– Lantbrukare i Sverige måste vara konkurrenskraftiga inom EU, och direktstöden ska baseras på areal och aktuell produktion, inte på historiska siffror som det är nu.

De i Sverige närmast beryktade reglerna för bidrag till beteshagar, där antalet träd per hektar reglerades, och därefter också hur träden fördelades per kvadratmeter i hagarna, har fått konsekvenser för djurbönder.
Erik Jerpdal driver lantbruk med köttdjur, spannmål och slaktgrisar i Fittja öster om Örsundsbro. Han är en av dem som drabbats av ändrade regler för beteshagar.
– Med minskade godkända arealer blir det lägre bidrag, men också återbetalningskrav, och en bot som räknas i procent på hela gårdsstödet. Det ger orimliga konsekvenser för enskilda lantbrukare som gjort rätt enligt ett första regelverk som sedan förändrats under avtalstiden, säger han.

Generellt tycker Erik Jerpdal inte om bidrag och jordbruksstöd.
– Det bästa vore om vi fick betalt för våra produkter, men det skulle leda till högre konsumentpriser. I handeln gör man dessutom procentpåslag, inte kronpåslag och det leder till att svenska produkter blir ännu dyrare för konsumenterna.
Ett av de förslag som finns med i diskussionerna om en ny CAP gäller att stöd ska betalas ut bara till brukade arealer:
– Det är riktigt bra, det går inte att försvara att stöd betalas till marker där inget produceras. Dessutom driver det nuvarande stödet upp mark- och arrendepriser, de speglar inte produktionsvärdet.

Dåligt tycker Erik Jerpdal att förslaget om ett tak för stödsummorna är:
– Vill man ha en effektivisering och strukturrationalisering av jordbruken, då blir enheterna större, men kraven blir också hårdare vad gäller arbetsmiljö och miljöpåverkan. Då behövs också stöden även för stora enheter.
Sture Johansson har samma inställning till tak för ersättningarna:
– Men det är ytterst få lantbruk i Sverige som är så stora att de skulle beröras av ett tak på de nivåer som nämnts. Viktigast är utveckling av landsbygdsföretag med investeringar både i större enheter och mindre nischer. Närproducerade livsmedel går bra i Mälardalen, och vi måste producera det konsumenterna vill köpa, säger Sture Johansson.
Sture Johansson sitter med i LRF:s riksgrupp med särskilt ansvar för att bevaka CAP-frågor.

Trots att han därmed är bättre insatt än flertalet LRF-medlemmar konstaterar han:
– Regelverken är så snåriga att det kan kännas hopplöst till och med för mig. Tydliga och förutsägbara regler är oerhört viktiga att ta fram, som företagare måste man ha rimliga möjligheter att planera produktion och investeringar.