Lov med häst är allra bäst

Ett tiotal unga, entusiastiska ryttare är samlade i Hökby på tisdagsförmiddagen för att under dagen få stifta bekantskap med nordsvenska hästar, lära sig att sköta om dem, rida och åka släde.
– Vi har förberett hästarna genom att mocka i stallet och rykta dem nu på morgonen. Det är viktigt att borsta dem innan man sätter på sadeln annars kan de få skavsår, berättar Maja Törnblom, 10 år.
Hon är van vid hästar precis som jämnåriga kompisen Emma Ekstav. Men det är första gången de är i Hökby och rider på nordsvenskar.
– Det bästa med att rida är när man får bra kontakt med hästen, om man till exempel har en dålig dag så kan hästen ge tröst, säger Emma Ekstav.

Maria Andersson som leder dagens aktiviteter flyttade från Västerbotten till Hökby i somras och håller som bäst på att starta verksamhet både med turridning och körkurser.
– Det är första gången vi har aktiviteter här med hästarna. När jag bodde i Västerbotten och ordnade sportlovsridning var det väldigt populärt och det är kul att det fungerar här med, säger hon.
Det är främst nordsvenska hästar på hennes gård. Hon är engagerad i föreningen Nordsvenska hästen och jobbar med ett projekt för att få ungdomar intresserade av rasen.
– Det är dålig konjunktur för hästar generellt och betäckningssiffrorna för just nordsvensken har sjunkit mycket, säger hon och fortsätter:
– Nordsvensken är en fantastisk häst som är lugn och stabil. De är mångsidiga, man kan både köra hem ved och hoppa med dem, därför är det synd att de håller på att bli utkonkurrerade av andra raser.

Efter en ridlektion är det dags att sadla av hästarna inför slädturen. Saga Andersson hjälper Tindra Andersson att kratsa bort smuts under hoven på en av hästarna som sedan släpps ut i hagen.
Trotjänaren Helge ska dra släden och får lite hö som uppladdning.
– Jag har haft Helge sedan han var ett föl och nu är han 22 år gammal. Han är stabil och stark och passar bra för att dra en släde, säger Maria Andersson.
Strax far Helge och den fulla släden i väg mot skogen under glada tjut. De som inte får plats får tolka efter, antingen på bob eller madrass.
– Jag har gjort det här flera gånger, det är extra roligt när det går fort, säger Calle Lundholm innan han far i väg på en bob i full fart.