Lodklockan lockade till samtal

I Tierp firar ensamma människor julafton i Borgenkyrkan. Skaran växer för varje år. En av dem, Jan Berglund flyttade från Shetlandsöarna till köpingen för sju år sedan.

Naturligtvis blev det dans runt granen när julen firades i Borgenkyrkan.

Naturligtvis blev det dans runt granen när julen firades i Borgenkyrkan.

Foto: Hans Lundgren

Tierp2011-12-24 16:46

– Bostäderna i Uppsala, min gamla hemstad, hade blivit för dyra för mig. Men i Tierp fanns det bostäder till rimliga priser. Jag bor i alla fall i Uppland igen.

I ungdomen var han målare i pappans målerifirma i Uppsala. De målade en hel del på Hotell Gillet. Det var så Jan och hans far fick veta av personalen hur korvgubbarna på Fyris torg hanterade sin låda på magen. På 1950- och i början på 1960-talet bodde flera av korvgubbarna i enkla rum på Gillet.

– Lådan med spad och de osålda korvarna skickade de direkt under sängen,.

Men sådan spis serveras inte i Borgenkyrkan. Skinkan är god liksom risgrynsgröten och kakorna till kaffet.

Det är Svenska kyrkan och Missionskyrkan lokala församlingar som arrangerar den här traditionella julaftonsgemenskapen. I år är långbordet kapat till åtminstone hälften och vid sidorna finns i stället mindre bord avsedda för fyra gäster vardera. Det blir lättare att servera och frågan är om inte samtalen är fler och intensivare också.

En sak som diskuteras litet vid några bord är den flera hundra år gamla lodklockan på Gammelgården som beter konstigt. Det håller sig helt stilla i långa perioder, men får den folk i rummet börjar den ticka och gå. Senast skedde detta i samband med valet av Tierps lucia för några veckor sedan.

Vibrationer och lutningar i det gamla trägolvet, temperaturskillnader när elden tänds i spisen och huset fylls med människor, är några förklaringar. Men det talas också om en osalig indelt soldat som den som sätter i gång klockan av någon anledning.

Vid ett av borden sitter Leif Zetterström, 65, som varit urmakare i 48 år och åtminstone tänker fortsätta med det så det blir ett halvsekel innan han pensionerar sig.

– Jag vet inte i detalj hur den klockan ser ut. Den skulle behöva undersökas. Men det finns nog inte någon enkel lösning på fenomenet.

Att frågan kommer upp just en sådan här dag är kanske inte så konstigt. Men Borgenkyrkans pastor Ragnar Brugård, som är utbildad ingenjör, lutar åt att det inte är något andligt bakom utan att det säkert finns en naturvetenskaplig förklaring.

Efter allsång och dans runt granen håller pastor Brugård en kort betraktelse. Han säger att för att livet skall bli gott måste vi känna välsignelsen och Guds närvaro, särskilt denna dag. För det får han applåder.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om