Från början var de tre familjer som drog i gång strutsuppfödningen 1996. Men efter hand hoppade de andra familjerna av och de senaste femton åren har Lars Andersson varit strutsfarmare på egen hand. Nu har han tolv avelsdjur på gården, åtta honor och fyra hannar.
– Men jag har plats för tre till, säger Lars över en fika i gårdsbutiken och kaféet som han arrenderar ut till Karola Karlsson som driver Karolas kök.
Tanken var från början att kunna sälja eget kött i gårdsbutiken. Det gick bra i några år. Strutsarna slaktades och styckades i Strömsbergs slakteri, men när reglerna för slakten ändrades 2004 var det stopp.
– Slakteriet hade varit tvingade att bygga om, och det blev för dyrt med tanke på de små mängder det handlade om, säger Lars Andersson eller Lasse som han kallas.
Han öppnade gårdsbutiken år 2000 för att kunna sälja köttet själv. För att få ekonomi på verksamheten bör man vara involverad i hela kedjan och hålla avelsdjur, slakta själv och sälja i en egen gårdsbutik. Riktigt så blev det inte.
Numera tvingas han köpa in strutskött om han vill sälja det i butiken. Men det är dyrt och de senaste två åren har han inte haft något kött att erbjuda. Det råder brist på strutskött i hela landet. Antalet strutsfarmare har reducerats kraftigt och de som återstår från boomen på sent 90-tal kan inte mätta marknaden.
– Strutsköttet är efterfrågat. Det kommer ofta folk hit som vill handla kött, men jag har inget att erbjuda. Det finns inte att få tag på i butikerna heller.
Lars Andersson tycker att strutsarna är ganska lätta att sköta och de har få sjukdomar. Men hannarna kan vara aggressiva och är svåra att styra.
– I början vågade jag mig in i hagarna, men det skulle jag aldrig göra nu. Man måste visa djuren stor respekt. Blir man attackerad av en fullvuxen struts kan man bli dödad.
Varje år måste han avliva någon struts. Då handlar det om att strutsen brutit ett ben eller nacken när den sprungit in i staketet. Ett brott på de magnifika benen går inte att åtgärda.
Det går tre strutsar i varje hage, två honor och en hane som har till uppgift att betäcka damerna. Strutsarna livnär sig på gräset i hagen och det de äter inne stallet. Det är ett avelsfoder som liknar det man ger till höns. På vintern får de ensilage.
Lars är medlem i Svenska strutsföreningen. Medlemmarna träffas då och då.
– I början hade vi kurser och utbildningar. Men nu kan vi det här, så numera handlar det mest om att utbyta erfarenheter, och den sociala samvaron. Det är kul att träffa folk som är lika tokiga som en själv.
Strutsköttet har inga likheter med annat kött från fågel. Lars beskriver det som nötkött i smaken där de finaste delarna liknar oxfilé. Kanske är det därför man kan få betala 500–600 kronor kilot för filéerna i en butik eller gårdsbutik.
Det finns sjutton styckdelar på en struts och så gott som allt hämtas från de kraftiga låren, ju högre upp desto bättre.
Eftersom strutsen inte kan flyga finns det inget att hämta från bröstet där muskulaturen är begränsad.
Sex, sju av styckdelarna är filéer, resten biffar och stekar och det som mals ner för att rökas eller bli färs.
När honorna har kläckt sina ägg hämtar Lars äggen och placerar dem i ett värmeskåp, eller ruven som han kallar det. Där ligger de i 35 dagar. Sedan flyttar han över äggen till ett annat skåp där de ska kläckas efter en vecka. Hela processen tar 42 dagar.
Lars får ut ungefär 20 kycklingar per år och hona. De säljer han vidare till en uppfödare han har god kontakt med. I utbyte hoppas han få kött som han kan sälja i butiken, något som har saknats de senaste åren.
– Vi som håller på med strutsar ser oss inte som konkurrenter utan vi försöker samarbeta. Vi köper djur av varandra för att minska risken för inavel.
Strutsuppfödningen är bara en del av Lars Anderssons yrkesliv. Han driver Tierps gräsmatteodling på marker utanför Månkarbo. Han odlar även spannmål och hjälper särbon med sysslor på hennes gård. Så det finns att göra.