Lång kamp för skyddande vall
Sotet och dammet från Tierps Järnbruk har länge stört Lena Akkaya. Nu kan kampen för att få en skyddande vall visa sig vara mödan värd.
Järnbruket i Tierp sprider sot och damm som stör grannarna.
Foto: Ann Svalander
Lena Akkaya bor på Idrottsvägen i Tierp. Hon är tredje generation i den vita trävillan som hennes morfar byggde 1921. Då var här fortfarande ren landsbygd. Morfar hade föreställt sig att ett villasamhälle skulle växa fram i den här delen av köpingen. I stället kom järnbruket. Ren landsbygd byttes på 50-talet i smutsig industrimark. Morfar protesterade redan då, men förgäves.
- Jag har klagat på damm, sot, fläkt- och motorljud i flera år och kontaktat både företaget, kommunen och länsstyrelsen. Vi kan inte sitta i trädgården utan att störas av buller och slammer, vi kan inte hänga ut tvätt utan att riskera att få den smutsig av sotpartiklar i vinden.
Men värst är utsikten, tycker Lena Akkaya.
"En ful byggnad (utom överdelen, den är något bättre), sotiga grönaktiga väggar, högar med järnskrot och annat skräp. Inte ens ett plank finns det!", knorrade hon senast i september 2008 i ett brev till kommunen. Lena Akkaya vill ha en vall.
Och nu verkar det som om hon skulle kunna få sin önskan uppfylld.
- Jag är faktiskt positivt överraskad, säger hon.
- Det har hjälpt att klaga, fast att jag har varit ensam om det. Jag har pratat med några av grannarna men man verkar inte bry sig. Kanske är man hemmablind. Eller så tror man inte att någon kommer att lyssna. Men en röst är ju bättre än ingen, så jag har inte gett mig.
Och faktum är att Lena Akkaya har fått stöd från Tierps Järnbruk:
- Platschefen Tomas Karlsson håller med mig om att det ser förfärligt ut kring bruket.
Så företaget har själva föreslagit en vall. Och kommunens miljöskyddsinspektör Ulf Blomquist är inne på samma linje.
- Jag har kastat fram förslaget vid något tillfälle - en ganska flack vall, tänker jag mig, som en fortsättning på den träddunge som gränsar till industrimarken. Mer av en ås. Med buskar och lågväxande träd, kanske rönn och oxel. Då fick man ett insynsskydd och sot och damm skulle lägga sig på läsidan i stället för att blåsa in över villatomterna.
Just nu arbetar miljöskyddshandläggare Lars Andersson på länsstyrelsen med en tillståndsprövning för järnbruket.
- Att bygga en vall är ett av de förslag miljöprövningsdelegationen ska ta ställning till, säger han.
Samtidigt förvånas han lite över att Lena Akkaya har varit så ensam om att slåss för att förbättra miljön kring bruket:
- Det har ju inte varit någon massiv kampanj från de närboende direkt. Jag kan ibland tycka att det är märkligt att intresset från de berörda ofta är så svalt när vi gått ut med riktade inbjudningar, i allas brevlådor, till ett samråd kring frågor som den här. Det vore bra om folk faktiskt kom och sa vad de tyckte. Och särskilt när en sak ska prövas, som nu, då är det verkligen rätt tillfälle att göra sin röst hörd.
Tierps Järnbruk AB, världskända för sina brunnslock, är landets enda tillverkare av "gatugods". Företaget grundades redan 1894 men var i begynnelsen en smidesfirma. 1907 uppfördes ett gjuteri och företaget fick sitt nuvarande namn.
På 1950-talet flyttade järnbruket från centrala Tierp till den industritomt där det fortfarande ligger - på den tiden köpingens utkant.
En första miljöprövning gjordes inte förrän på 1960-talet. Därefter har järnbruket haft regelbunden tillsyn av miljökontoret och under decenniernas gång fått allt strängare villkor för sin verksamhet. Men någon egentlig tillståndsprövning har inte gjorts förrän nu. Företaget är det sista i kommunen som prövas, den tiden har det tagit myndigheterna att successivt beta av alla de gamla industrier som - efter miljöbalkens tillkomst 1999 - enligt lag måste bedömas och inlemmas i regelverket.
På 1950-talet flyttade järnbruket från centrala Tierp till den industritomt där det fortfarande ligger - på den tiden köpingens utkant.
En första miljöprövning gjordes inte förrän på 1960-talet. Därefter har järnbruket haft regelbunden tillsyn av miljökontoret och under decenniernas gång fått allt strängare villkor för sin verksamhet. Men någon egentlig tillståndsprövning har inte gjorts förrän nu. Företaget är det sista i kommunen som prövas, den tiden har det tagit myndigheterna att successivt beta av alla de gamla industrier som - efter miljöbalkens tillkomst 1999 - enligt lag måste bedömas och inlemmas i regelverket.
Så jobbar vi med nyheter