– På 1970- och 1980-talet var det en inbunden hobby. Med fler kvinnor blev det mer öppet. De flesta delar med sig av sina observationer. Det har blivit en social hobby, säger Anders Anell, mångårig fågelskådare med Vendelsjön som bas.
För två år sedan bildades i Uppsala en lokalavdelning av den kvinnliga fågelskådarnätverket Rapphönan. Den bildades på initiativ av Uppsala Ornitologiska Förenings då nye ordförande Jan Wärnbäck. Det var på en exkursion som han föreslog tjejerna som var med att de skulle bilda en grupp. I nätverket finns nu 40 kvinnor i en Facebookgrupp och på en mejllista. De ses både på spontana träffar och exkursioner. Men bara kvinnor – de får inte ta med sig sina bröder eller män eller andra manliga bekanta.
– Vi är inte lika tävlingsinriktade som män. Vi har en trevlig stämning och kan ta en extra lång fikapaus, säger kontaktpersonen Kristin Forssell.
En som vet mycket om det här är veteranen Lars Sund. I sin bok ”En morgontrött fågelskådares bekännelser" (Söderströms förlag, 2010) tar han upp fenomenet med skillnaden mellan manliga och kvinnliga fågelskådare. Den som vill höra honom kåsera i ämnet kan bege sig till Café Ängslyckan vid Vendelsjön på söndag 11 maj.
Under Fågeltornskampen nyligen var det några kvinnor som var med vid fågeltornet vid Vendelsjön. En av dem var Annika Terner från Uppsala. I den här tävlingen var det också fritt fram för män. Tillsammans med Thomas Härdelin slog hon sig ned på sluttningen nedanför tornet för att dricka kaffe på termos.
Vad är det som är så fascinernade med fåglar.
– Som fågelskådare följer man årstiden växlingar. Vi kommer ut i naturen. Men jag är inte en så'n som ger sig ut klockan fem på morgonen för att fågelskåda, säger hon.
Vid Vendelsjön fanns också Maria Gardfjäll, känd miljöpartipolitiker från Uppsala, tillsammans med Johan Arenander.
– Jag tittade på fåglar som tonåring. På senare år har intresset kommit tillbaka. Nu är vi ute två-tre gånger i månaden. Det är intressant att se flyttfåglarna. Årike Fyris är också en bra plats. Dit kan man cykla eller gå från Uppsala, säger hon.
När man ser en fågel ska man sätta ett kryss på en artförteckning över svenska fåglar. Maria och Johan har en egen noteringsteknik. Ibland sätter de bara ett enkelt snedstreck. Det betyder att det bara har hört fågeln, men inte sett den. Men när de väl ser den blir det ett komplett kryss. De hade kryss för brun kärrhök, tornfalk och ladusvala. 98 kryss var noterade på den gemensamma årslista för 2014.
Den erfarne ornitologen Anders Anell har fördjupat sina tankar om nöjet med fågelskådande.
– Det berikar vardagen. Till och med när man står och väntar på bussen vid busshållplatsen kan man titta på fåglar. Man läser sig att läsa omgivningen. Även när man kör bil, menar han.
Kan det inte vara riskabelt att skåda efter fåglar under bilkörning?
– Nej, man skärper sina sinnen. Jag tror att en fågelskådare som är van att läsa av rörelser i skogen är bättre än andra bilister på att upptäcka en älg vid vägkanten, säger Anders Anell
Han var en "listnörd" förr i tiden, säger han. Han har ungefär 1 500 kryss efter många år bakom tubkikaren och en rad resor utomlands. Vid Vendelsjön har han sett 250 olika arter. Även för honom har fågelskådande blivit en social hobby.
– Numera är jag bara nördig på tomtlistan. Från min tomt har jag sett 199 arter vid sjön, säger han.
lars.gunnarsson@unt.se