Krångliga regler tvingar henne sluta jobba
När alla lediga gläds åt sommarlovet oroas Marianne Holmgren över vad som kommer sedan. Efter lovet hinner hon precis återknyta kontakten med jobb, elever och övrig personal på Tallbacksskolan i Månkarbo, innan hon tvingas gå hem igen.
Foto: Anders Badner
- Det är viktigare, även om det gör ont. Det är så betydelsefullt för mig att få gå dit. Det är en del av min medicin att vara i skolan. Jag har kämpat med mina skuldkänslor över att vara hemma. Att få göra rätt för sig betyder mycket för mig, säger hon.
- Med ett jobb blir man tagen som en helt annan person. Omgivningen ser mig inte som sjuk och det är en väldig medicin att vara i skolan.
Arbetets värde och betydelse ökar eftersom hon vet att hon behövs och gör nytta som vuxenresurs i skolan.
Hennes tjänst på 25 procent är ett så kallat samverkansarbete, en väg som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan gemensamt använder för rehabilitering, med sikte att långtidssjukskrivna ska komma tillbaka i arbetet helt eller delvis.
Det som drabbar Marianne efter sommarlovet är att hon passerar den kritiska tidsgränsen tolv månader som obönhörligt innebär slutet för hennes plats i samverkansprojektet. I stället tvingas hon återvända hem till en tillvaro med mindre värde och utan den medicin mot smärtan som skoljobbet varit.
- Jag vill tillbaka naturligtvis och hoppas alltid.
- Men nu får jag försöka acceptera att vara hemma igen, utan elever och arbetskamrater, säger hon.
Dessutom med mindre pengar kan tilläggas. Genom samverkanstiden har Marianne Holmgren visat att hon orkar arbeta 25 procent. Därför minskas hennes sjukersättning från och med i höst med lika mycket. I värsta fall kan 50 procent av henne sjukersättning försvinna.
Hon tycker att hon därmed drabbas dubbelt och hon bedömer utsikterna som mycket små att få ett annat jobb på motsvarande tid och som hon klarar av. Ett tag hoppades hon också på att få fortsätta på skolan på en lönebidragsanställning.
- Rektorerna sade ja och behovet finns, säger hon.
Men kommunens personalenhet sade nej.
Marianne Holmgren har själv räknat ut att hon skulle kosta kommunen 760 kronor i månaden om hon jobbade tio timmar i veckan på en lönebidragstjänst.
- Barnen är vår framtid och det tycker jag att kommunen kunde satsa, säger hon, även om hon är väl medveten om kommunens ansträngda ekonomi och försiktighet nya anställningar.
- De här ringa kostnaderna ska ställas mot vad jag kommer att kosta samhället, säger Marianne Holmgren.
Så jobbar vi med nyheter