Kornknarren - en riktig doldis

Sedan i maj pågår en riksomfattande inventering av den sägenomspunna fågeln kornknarren.
Sägenomspunnen är den dels för att den är så skygg, dels för sitt karakteristiska och genomträngande läte, vilket ledde till att Linné helt enkelt gav den namnet Crex crex som väl beskriver hannens läte.

Per Johan Ulfendahl från Uppsala är en av många ornitologer som på initiativ av Sveriges Ornitologiska Förening under sommaren deltagit i inventeringen av fågeln som många hört men få har sett.
-Under mina 35 år som ornitolog har jag sett en skymt av fågeln vid bara två tillfällen. Man får i stället lyssna in exemplaren, berättar Per Johan Ulfendahl.
Vi befinner oss på Marma skjutfält den här sena augustikvällen.
- Vi behöver rejält med tur om vi ska höra knarren i kväll. Det är främst under maj och juni, då hannarna dels försöker locka till sig honor, dels talar om för andra hannar att reviret är upptaget, som det är lättast att få höra den här lustiga fågeln.
-Hittills i år har vi många observationer från det här området i alla fall, säger Per Johan Ulfendahl.
Lustig är kornknarren också till utseendet.
- Sanning att säga är fågeln riktigt ful och oproportionerlig med sin runda kropp, långa hals och korta stjärt, fortsätter Per Johan Ulfendahl.

Det har redan hunnit mörkna då vi parkerar bilen vid Valsäterslätten mitt på Marma skjutfält där ett av landets största bestånd av kornknarrar häckar varje år. En av anledningarna till att arten anses hotad är att gräsklädda ängar som den här allt oftare slås redan i juni månad då det fortfarande är ägg och ungar i bona.
Kvällen är vacker och en lätt dimma har sänkt sig över den öde slätten. Från en skogsdunge hör vi ropen från en kull hornuggleungar - men några crex, crex får vi tyvärr inte höra den här kvällen. Vi försöker på ett par ställen till innan vi framåt midnatt sömniga beger oss hemåt.
Vid det laget känns det som om kornknarrarna sitter i det höga ängsgräset och skrattar gott åt oss.

Hur kornknarren kan hålla sig så osynlig förbryllade även August Strindberg som bland annat i verket En blå bok från 1918 spekulerar i om kornknarren, "om den över huvud taget existerar, gräver sig ner i jorden" eller "om den begagnar mullvadens gångar till vinterläge".
Även självaste Linné sägs ha spekulerat i om kornknarren kanske övervintrade på sjöbotten.
Elisabeth Odhult, koordinator för hotade arter vid länsstyrelsen i Uppsala, berättar att man arbetar aktivt med att skydda fågeln.

-Enligtriktlinjer från Naturvårdsverket går vi bland annat ut med mycket information till markägare. Vi försöker exempelvis påverka dem att senarelägga slåttern. Ett ersättningssystem till markägarna kan bli aktuellt i framtiden, berättar hon.
Hur det ser ut med beståndet av kornknarren får vi återkomma till senare i höst då Sveriges Ornitologiska Förening sammanställt inventeringsresultaten från hela landet. Helt klart är ändå att Norduppland och framför allt Marmaområdet även fortsättningsvis har gott om den här fågeln.
Som många hört - men nästan ingen har sett.

Kornknarren - en riktig doldis

Kornknarren är något av fågelvärldens doldis. Under sommaren genomförs en riksomfattande inventering av den skygga fågelarten som har ett av sina starkaste fästen i Marma.