Ingela Flodin är arg över hur Tierps kommun hanterat situationen med boendestödjare.
Det var i slutet av oktober förra året som Tierps kommun beslutade att organisera om boendestödjarna.
– Det kom som ett massutskick till alla berörda parter där det stod att det kommer ske en omorganisation, och bara några dagar senare fick jag reda på att min son Jonathans boendestödjare inte blir kvar, säger Ingela Flodin.
Jonathan, som inte själv vill medverka men som har gett artikeln sitt godkännande, fick diagnoserna asperger och ADD som 11-åring. I dag är han 24 år. Hans liv är tufft och han har svårt att få vänner enligt hans mamma. Men en viktig person för honom har de senaste åren varit hans boendestödjare, som nu alltså inte kommer att jobba kvar.
– Utbytet har inte skötts särskilt smidigt från kommunens sida, säger Ingela Flodin, som anser att kaoset och otydligheten har ställt till det för sonens mående.
– Det känns ju naturligt att man skulle ha en lite längre övergångsfas. Jonathan är orolig och rädd. Alla dessa förändringar i hans liv är ju hur stort som helst för honom. Det är kommunen som har ställt till det för min son, och det är deras ansvar att fixa det, säger Ingela Flodin.
Ingela Flodins son har påverkats negativt av beslutet från Tierps kommun och hon är väldigt orolig för sin son.
Omorganiseringen innebär att boendestödet flyttar från en enhet till en annan inom socialförvaltningen, meddelar Ulrica Stjerngren, verksamhetschef för vård och omsorg på Tierps kommun. Det betyder att boendestödjarna måste söka om sina tjänster och att fler likt Jonathan tvingas byta stödjare.
– Vi har velat samla allt stöd i hemmet, både för de med funktionsnedsättning och de beslut som riktar sig till socialpsykiatrin, under ett och samma tak. Det ska underlätta för brukarna och även förenkla att hitta ersättare när en boendestödjare till exempel är sjuka, säger Ulrica Stjerngren.
Bara en av de åtta boendestödjarna fortsätter jobba i den nya organisationen. Ulrica Stjerngren poängterar att ingen har fått sparken utan det är andra orsaker som gör att de inte fortsätter. Hon vill inte kommentera det enskilda fallet med Jonathan och hans boendestödjare.
– Det är beklagligt om den här omorganisationen skapat onödig oro och det var något som vi hade med i vår riskanalys. Jag tycker vi har gjort vad vi har kunnat för att informera brukarna och arbeta för att underlätta övergången med en jättegod planering, säger Ulrica Stjerngren.