Mycket av det pynt som användes under julen gick i färgerna rött och vitt. Familjen de Geers adelsvapen är nämligen rött- och silverfärgat.
Idag är det lugnt och tyst på herrgården, och under hela året har det varit ovanligt lugnt på grund av coronan. Men så var det inte för bara några decennier sedan. Vanligtvis brukade man fira jul från och med den 24 december fram till och med tjugondag Knut, och innan dess var det mycket förberedelser som skulle hinnas med.
Öl skulle bryggas, djur skulle slaktas, ljus skulle stöpas och så skulle all tvätt bli ren. Något som man helst skulle göra innan isen la sig över dammen. Förberedelser som man påbörjade ungefär sex månader innan självaste julafton.
– Bara att hålla på med tvätten tog flera dagar och förmodligen så var det ett väldigt tungt, blött och kallt arbete. När det kommer till ljusstöpningen så har vi en slags ljusstöpningshängare, i den kunde man hänga 560 ljus åt gången, berättar Josephina Wesström Juhlin, verksamhetsledare vid Stiftelsens Leufsta.
Utöver sin roll som verksamhetsledare så arbetar Josephina även som guide på de julvisningar som vanligtvis arrangeras på herrgården.
Josephina Wesström Juhlin berättar om baron Carl de Geer som var verksam i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Och det var han som stiftade något som kom att heta julskola och som hölls på julafton och trettondagsafton. En tradition som Lövstabruk troligtvis var ensam om i trakterna.
– I julskolan som hölls på julafton så hade man ställt in granar i stora salen och så satt baronen, Carl de Geer, på en länstol och väntade på att barnen skulle tåga in. Man sjöng julpsalmer, läste ur evangeliet och sedan delade man ut julklappar till barnen.
– På trettondagsafton träffades man igen och då var det mer att man hade sång- och danslekar runt granarna och så åt man julfika, något som kallades för "lilla julskolan". Den här traditionen med julskola var faktiskt något man arrangerade fram till och med 1970-talet.
Hon berättar om att man under viktoriansk tid var väldigt förtjusta i att ha blommor under jul som vanligtvis inte blommade just då, såsom iskonvaljer, cyklamen och syrener som man drev till blomning på olika sätt.
– Det som var speciellt med julblommorna här var att de genomgående var i färgerna rött och vitt. Familjen de Geers adelsvapen är rött- och silverfärgat. Och då använde man sig av vitt i stället för silver. I granen så hade man även röda och vita julkulor, så det var det färgtema som man hade.
Ett tema som man fortfarande följer på herrgården i dag berättar hon.
Vanligtvis började man förbereda julens ankomst sex månader före den 24 december. Bröd skulle bakas, djur skulle slaktas och så skulle man stöpa ljus i mängder.
Carl de Geer hade även önskemål om en speciell delikatess som måste finnas på julbordet, nämligen sparris. Ett önskemål som tog flera månader att göra iordning. Antingen kunde man använda herrgårdens drivhus till plantering om man nu hade lyckats lura rötterna att de skulle komma lagom till december. Annars kunde man använda sig av varmbänkar och hästgödsel för att skapa ett mikroklimat till sparrisarna.
"I denna kan man hänga 560 ljus åt gången" berättar Josephina Wesström Juhlin.
Sist men absolut inte minst var det så kallade gottebordet som också var en viktig detalj för familjen de Geer.
– Vår nuvarande friherre, Louis de Geer, kommer ihåg det här gottebordet och det var väldigt viktig för honom där en huvudingredienserna var de gröna marmeladkulorna. Det fanns även wienernougat, apelsiner och två godisgrisar som kom från ett konditori i Stockholm.