Tidningen träffar Josephina Wesström Juhlin i Lövstabruks herrgård där hon till vardags arbetar som verksamhetsledare vid Stiftelsen Leufsta. Det är nämligen här som hon förvarar större delen av sin klädsamling.
I anslutning till herrgårdens bibliotek har hon placerat ut några av de antika klänningar som hon själv äger. En del klänningar tillhör Stiftelsen Leufsta och familjen de Geer. Klänningarna har avancerade knäppningar och vackra detaljer som gör varje plagg unikt.
– Jag älskar gamla kläder, jag blir så lycklig av dem. För några år sedan började jag fundera på att jag ville använda kläderna i något sammanhang, visa upp dem och förmedla det kulturarv som de ändå är, säger Josephina Wesström Juhlin.
En ide som resulterade i att Jospehina började arrangera viktorianska modevisningar med riktiga människor. Hon har även kunnat använda herrgården som ett spelrum för utställningar i olika sammanhang för att kunna gestalta ett tidigare liv. Precis som med alla andra antikviteter så bör föremålet i sig vara äldre än 100 år för att kunna kallas antik, och majoriteten av hennes kläder är från början av 1900-talet.
Intresset för kläder har Josephina haft sedan barnsben, ett intresse som hon ärvt efter sin farmor och mormor. Hon beskriver sin farmor som en piffig dam som tyckte om att klä upp sig.
– Jag kommer ihåg när jag var liten och skulle se Grodan Boll på bio med farmor. Min farmor hade hatt på sig, något som jag tyckte var jätte pinsamt, och då sa jag till henne att hon fick ta av sig hatten så att personerna som satt bakom oss skulle kunna se filmen. Då svarade farmor "kvinnor får ha hatt inomhus", säger Josephina och skrattar.
Josephina berättar även om att inom familjen ägde ett antikvaruhus när hon var yngre och att de brukade ta in allt möjligt från olika dödsbon, där av gamla kläder. Och på så vis fick hon tillgång till äldre damkläder och accessoarer som ung.
Efter hand växte hennes intresse för äldre kläder och under gymnasiet i Uppsala började Josephina själv att köpa äldre klänningar på second hand. En samling som sakta men säkert växte. Senare läste hon textilvetenskap på universitet.
– Jag har aldrig tänkt på att jag har hållit på med något slags samlande, utan jag köpte klänningar som jag tyckte var fina, säger hon.
Och samlandet är långt ifrån över.