Under måndagskvällen var Ina Bromander ute i sommarhagen hemma i Tobo i Norduppland. Där upptäckte hon att stoet Eugenie fått tarmvred. Hon ringde till distriktsveterinärerna, men de var upptagna på annat håll.
– Jag insåg att det inte fanns någon tid, hästen kunde inte vänta, säger Ina Bromander.
Hon kontaktade i stället veterinärkliniken i Ultuna, lastade hästen med hennes föl på släpet och for i väg.
Under färden rullar hästen omkring inne i släpet till följd av smärtorna från buken.
– Jag höll väldigt hårt i ratten. Samtidigt som man vill komma fram snabbt så vågar man inte köra så fort i och med att det kändes som att både bil och släp kunde rulla ner i diket.
Efter stressiga samtal med Ultunas ambulerande veterinärer bestämmer de möte vid en parkeringsficka i Björklinge. Där skulle hästen få smärtstillande så att de sedan skulle kunna fortsätta mot Ultuna.
– När jag är på väg att svänga av från E4:an mot Björklinge så ser jag i backspegeln att handtaget på ena dörren är lite vridet vilket innebär att den snart kan öppna sig. Jag lyckas precis ta av från E4:an när dörren flyger upp.
Ina stannar omedelbart och stiger ut. Febrilt vinkar hon till sig en bil som lyckligtvis stannar. Hästen ligger då på rygg i släpet med huvudet utstickande. Lite längre in står ett skrämt litet föl.
– Jag och den här mannen som kommit till undsättning lyckas slita ut fölungen medan mamman ligger och sprattlar hejvilt. Mamman får då mer plats och kan ta sig ut, men som tur är så är hon lugn och vi kan fånga in henne.
Räddningstjänsten larmas direkt som skickar ut brandkår för att stänga av vägen. Veterinären kommer därefter till platsen och hästen får smärtstillande. Där och då kan resan fortsätta mot Ultuna. Väl på plats utfördes en operation men dessvärre gick inte hästens liv att rädda.
– Då stod vi kvar där med lilla fölungen.
Efter dödsbeskedet stod Ina inför utmaningen att hitta en amma, alltså en ny mor till fölet. Efterlysningar i sociala medier bar frukt, en gammal bekant hörde av sig och hade ett sto som ett par veckor tidigare förlorat sitt föl. Fölet och amman fördes samman och de fann varandra på en gång.
– Det är en jättehäftig känsla att se dem tillsammans.
Hur är känslorna efter allt som hänt?
– Det är lite rörigt. Dels är jag såklart jätteledsen för att ha förlorat mitt fina sto. Men det är ju en fantastisk känsla när jag såg hur amman tog sig an min fölunge.